Pojken från Grohed i Forshälla blev världsartist på slak lina och gick aldrig i pension. Bara för något åt sedan tränade han att stå på händer på husnocken. Han ville hålla sig i trim för att kunna visa barnen på cirkusskolan.
Karl-Otto Andersson, som han hette, började träna balanskonster hemma i sågverket i Grohed och uppträdde först med systern Gunborg.
Så småningom började han uppträda som lindansare och akrobat, assisterad av hustrun Elsie, och turnerade både i Europa, Ryssland, USA och Nordkorea. Han fick flera priser och blev 1987 porträtterad på ett svenskt frimärke.
Ett av Reinos paradnummer var konststycket att åka handstående på en enhjulig cykel på slak lina. Numret tog fem år att träna in och han beskrev det som bland det svåraste som fanns att göra, men att det inte såg svårt ut i publikens ögon.
Då var det enklare att stå på den slaka linan och sätta den i svajning. Då jublade publiken, berättade Reino. Och det gick alltid bra, utom den gången på en restaurang i Köpenhamn när han ramlade ner mitt i smörgåsbordet. Då trodde han att han skulle få sparken, men publiken gillade spektaklet och han fick fortsatt engagemang.
Den fasta basen hade paret i Sverige och 1972 flyttade de tillbaka till Reinos föräldrahem i Grohed. Här träningsmöjligheter och här startade han 1989 en cirkusskola. Att få vara lärare och förmedla passionen för balanskonst såg han som mycket viktig. Flera av hans elever har nått stora framgångar som lindansaren Johanna Abrahamsson och jonglören Mattias Jönsson.
–Reino var min stora artistiska förebild och utan honom hade det aldrig blivit någon professionell karriär för mig. Han gav så mycket av sig själv, av sin tid, sitt kunnande och sin entusiasm, säger Johanna Abrahamsson.
