“Den ofrivilliga avregleringen” är en succé

Joakim Broman: I Europa har bara Storbritannien bättre passagerartillväxt än Sverige.

ANNONS

Det kallas för “den ofrivilliga avregleringen”. Det handlar förstås om konkurrensutsättningen av tågtrafiken, som genomförts i flera steg sedan det tidiga 2000-talet. I boken “Nya spår på gammal räls” skriver Johan Söör, tidigare VD för MTR Express, om hur avregleringen i huvudsak genomförts för att sätta press på SJ att fungera bättre, och inte för att samhället ska dra nytta av konkurrensens fördelar.

Konkurrensen har förstås kommit ändå, men sällan utan möda och knot från berörda myndigheter och statliga bolag. Söör beskriver exempelvis hur SJ-tåg i många fall blev högre prioriterade hos Trafikverkets trafikledning. Först efter att MTR Express loggat alla händelser och visat upp siffrorna för Trafikverket rättade sig myndigheten, och en medarbetare blev omplacerad.

ANNONS

På ett liknande sätt får Trafikverket kritik för att bara fördela kapaciteten på spåren för ett år i taget. Den som vill investera i tåg som ska hålla i flera decennier vill förmodligen ha tydligare besked än så om de långsiktiga förutsättningarna att bedriva trafik.

Att bolag ska behandlas likvärdigt av myndigheter är en självklarhet. Men verklig konkurrens kan i andra avseenden vara svåruppnåeligt. När MTR Express startade sin tågtrafik mellan Stockholm och Göteborg sa SJ nej till att sälja deras biljetter via sj.se. Det kan tyckas begripligt. I en konkurrensutsatt situation kan knappast någon aktör förväntas sälja sin värsta konkurrents biljetter.

Samtidigt kan ingen ignorera att SJ tack vare sin tidigare monopolställning blivit synonymt med såväl tågåkande som med biljettförsäljning. Sj.se är den fullständigt dominerande försäljningskanalen för alla sorters tågbiljetter. Att förändra en sådan situation kräver stora resurser, vilket kan vara svårt att kräva av ett nytt tågbolag.

Det enkla sättet att lösa detta är förstås att regeringen i sina ägardirektiv till bolaget kräver förändring. Visst är det en märklig situation att staten därmed fattar ett beslut som riskerar att minska intäkterna, men det är svårt att se några verkliga alternativ om man ser till samhällsnyttan.

ANNONS

Det råder nämligen ingen tvekan om att avregleringen av tågtrafiken och den fria konkurrensen har varit en stor framgång. I Europa har bara Storbritannien – som också har avreglerad tågtrafik – bättre passagerartillväxt än Sverige. En studie från KTH visar att regionaltrafiken tredubblades mellan 1990 och 2014 – samtidigt som kostnaderna för det offentliga minskade med 10 procent. Punktligheten har legat stilla, trots eftersatt infrastruktur. Priserna har sjunkit i de billigare segmenten.

Intressant nog gäller förbättringarna även den utskällda privatiseringen av järnvägsunderhållet. Det kan knappast sägas fungera optimalt, men har ändå enligt en statlig utredning sänkt kostnaderna med 11 procent, utan att kvaliteten blivit sämre.

Det kan vara värt att komma ihåg nästa gång Socialdemokraterna föreslår att underhållet ska återförstatligas, muttrar om trängseln på spåren, eller motsätter sig nya åtgärder som ska öka konkurrensen. De har förstås ofta varit med och fattat besluten som de kritiserar. Kanske är det därför det kallas den ofrivilliga avregleringen.

Länkar:

Boken:

https://roostegner.se/book/nya-spar-pa-gammal-rals/

SOU:

https://www.regeringen.se/49c837/contentassets/83aa300b13c946418a542c5159aabbf2/koll-pa-anlaggningen-sou-201542

ANNONS