Varje ledig stund mellan turnéerna med bandet som ger tillfälle för en plats i DJ-båset tar Ebbot Lundberg.
–Det är ett rent nöje. Jag gör det så ofta jag kan. Det är också en performans, säger han till Bohusläningen.
Helst vinyl och kanske cd-skivor, men aldrig digitala versioner av musiken har han med sig.
–Det är det som är själva grejen med DJ-yrket. En riktig jockey sitter på hästen och håller inte i någon joystick. Det är samma sak för en diskjockey tycker jag, det är viktigt med känslan. Det låter bättre. Sedan är det den där paniken man får när man hör att man inte har rätt platta och måst leta reda på en annan singel. Den är bra, säger han och skrattar.
Vad ska du spela för musik på Mortens i Uddevalla imorgon (läs: ikväll)?
–Vet inte ännu, jag har inte varit i Uddevalla sedan jag låg på I17 känns det som. Jag kör det jag gillar, det blir gammalt och nytt och säkert lite outgivna grejer. Man måst vara lyhörd, man har någon slags skyldighet att folk får underhållning. Mellan låtarna pratar jag lite.
Något förberett?
–Å nej. Jag improviserar helt. Det kan vara lite snack om låten eller annat. Det beror lite på hur det funkar där jag är.
Hur vet man det?
–Man känner in så gott det går. Det ska bli full fart på stället.
–Det blir en del 60- och 70-talsorienterad musik. Om någon vill höra tekno blir det svårt. Då börjar jag nog fundera på vad jag har där att göra, haha.
Hur är den perfekta danspubliken?
–Den är helt galen och bara hoppar. Det handlar bara om att få igång publiken. Det är alltid en utmaning.
–Jag säger bara: Ta med er det ni vill ha för jag kommer inte ta med hela min skivsamling.
Inom kort åker Ebbot Lundberg och The Soundtrack of our lives till Spanien och Indien på några klubbspelningar och festivaler. Intressant, tycker Ebbot.
–Vi håller på och utforskar resten av planeten!
Under hösten gjorde han debut som radiopratare och gör några program till för P4 kultur under våren.
Hur har det gått?
–Det är ganska kort. Bara 20 minuter långa inslag. Men det har gått bra men lite ovant. Det är en ny grej. Jag hade lätt kunnat starta en egen radiokanal för jag tycker inte musikutbudet är bra, det är så snävt.
I första programmet är du på Hållö och reflekterade över livet. Vad har du för relation till Bohuslän?
–Ganska så stark faktiskt. Jag har seglat mycket i Bohuslän, upp och ner till Göteborg, och har hängt mycket där. Bohuslän har inspirerat mycket och har ett kreativt klimat. Det är så vackert. Speciellt nu när alla norrmän håller sig borta och det är fritt från turister. Det har blivit en sådan otrolig kommers.
Svenskt rockband som bildades i Göteborg 1995 av Torbjörn "Ebbot" Lundberg, Björn Olsson (Mattias Bärjed ersatte honom 1996), Ian Person, Kalle Gustafsson Jerneholm, Fredrik Sandsten och Martin Hederos. 1996 fick bandet en som årets nykomling för debutalbumet Welcome to the infant freebase och tilldelades senare två Grammisar som årets grupp. Under åren har de bland annat gjort succé i USA och släppt ett flertal album och singlar.
I november släppte de samlingsalbumet Golden Greats No.1.
