Vindkraften växer så det knakar i Sverige, framför allt längst i norr. Prognoserna från branschen och Energimyndigheten pekar på att vinden om cirka 3-4 år kommer att producera lika mycket el som kärnkraften, baserat på de planerade projekt som vindkraftsbolagen har.

Men det sker inte utan gnissel. Få vill ha vindkraftssnurrorna inpå knuten och marken är en bristvara i mer tätbebyggda områden.Exempelvis finns väldigt lite vindkraft i Stockholmsregionen, där elen behövs som mest. Lokal opinion mot kan få kommunpolitiker att dra öronen åt sig och sätta stopp utan att behöva förklara sig.

Det kommunala vetot är dock på väg att begränsas. En utredning är tillsatt av regeringen och utredaren Lise Nordin har linjen klar. Hon är fullt medveten om att vindkraftsbranschen är missnöjd med osäkerheten som det kommunala vetot medför, och framför allt att ett besked kan komma väldigt sent.

– Jag tycker det är rimligt att kommunen fortsatt har rätten att säga nej till vindkraft, men det måste vara ett regelverk som gör att det blir mer förutsägbart och rättssäkert. I dag finns det många exempel på projekt som kanske har pågått i fem års tid, man har haft dialog med kommunen och väldigt sent får man ett beslut i kommunfullmäktige om ett nej. Så segdragna processer tjänar ingen på, säger Lise Nordin.

Många faktorer kan väga in. Kommuner vill ofta ha någon form av ekonomisk ersättning för att säga ja. Det kan ibland göra att kommunerna kan pressa vindkraftsbyggarna på pengar, eller sett tvärtom, att bolagen betalar för ett ja.

Så även om det inte direkt ingår i utredningens direktiv så är det något Lise Nordin kikar på.

– Det finns mycket i vårt utredningsarbete som talar för att reglera den ekonomiska ersättningen, att det ska vara förutsägbart och rättssäkert.

Omkring 75 procent av alla projekt som ansökt om tillstånd får klartecken. Av de 25 procent som nekas beror det i ungefär hälften av fallen på att kommunpolitikerna säger nej. Det visar en genomgång av alla tillståndsansökningar åren 2014-2018 som Jan Darpö, professor i miljöjuridik, gjort. Resultatet är i samklang med Energimyndighetens statistik.

Han välkomnar den statliga utredningens förmodade slutsatser, även om konsekvenserna är oklara.

– Det är inte säkert det blir mer vindkraft, däremot undviker man onödiga kostnader, säger Jan Darpö.

Vindkraftsbranschen kan också leva med att det kommunala vetot blir kvar, bara det blir tidiga beslut som inte kan ändras senare i processen. Svensk Vindenergi ser däremot det största hindret i Försvarsmakten, något andra bedömare är beredda att skriva under på. Men det syns inte i statistiken eftersom vindkraftsbolagen aldrig löper linan ut med att ansöka om tillstånd – man vet att det blir ett nej.

Däremot blir det extremt sällan avslag på grund av att närboende klagat, visar Jan Darpös genomgång. I endast tre av sammanlagt 973 avslag handlar det om hänsyn till närboende. Däremot kan det i dessa fall bli justeringar av tillstånden med hänsyn till exempelvis buller.

Han tycker sig se ett tilltagande motstånd till vindkraftbyggen, inte bara i Sverige.

– Man ska ta allvarligt på den lokala opinionen, säger Darpö.

David​ Newell, analytiker på förnybar el vid Energimyndigheten, håller med.

– En lokal, social acceptans är väldigt viktigt, säger han, och pekar på att vindkraftsbolagen måste tänka långsiktigt när tillstånden ska förlängas.

Energimyndigheten och Svensk Vindenergi ser också en trend mot att antalet nya vindprojekt bromsar in på lite längre sikt. Från idé till färdig vindkraftpark tar det 7–10 år.

El från vindkraft bedöms öka kraftigt de kommande åren, med mer än en dubblering från 20 TWh 2019 till 42 TWh 2023.

Solel ökar också kraftigt, om än från låga nivåer och väntas öka från 0,7 TWh 2019 till 2,5 TWh 2023.

Eftersom elanvändningen endast väntas öka marginellt de kommande åren, leder den ökade elproduktionen till en ökad elexport, från 25 TWh 2020 till närmare 38 TWh 2023.

Fakta: Vindkraft

Här växer vindkraften mest

Flest nya vindkraftverk byggs i norr. Arkivbild.