Bingon i Bokenäs en livlina i ensamheten: ”Det bästa i livet”

I 25 år har Ann-Marie Martinsson anordnat uppskattade bingoträffar i och runt Bokenäs. Det lilla sällskapet har både haft bortfall och nytillskott genom åren, men en sak är beständig – gemenskapen.

ANNONS
usernewspaperlogoutofferarrowcommentsSökSuperlokaltclockplaytwitterfacebookinstagramNotifikationerNotifikationer avNotifikationerstampenpencilusersusers outlinedclocklockdatabasecheckbox-checkedcheckbox-uncheckedlikecheck_circleexclamation-solidgrade

Det luktar nybryggt kaffe inne i Dragsmarks hembygdsgård och inne i lokalen hörs ett sorl. De hembakta kakorna ställs fram och alla får ta för sig. Det har gått två veckor sedan de sågs sist och nu får de äntligen prata av sig igen.

– Det är härligt att ha något att vänta på, säger Elsy Klang och de andra instämmer.

Den här dagen är det åtta personer i åldrarna 59–90 år som samlas för att umgås – och inte minst spela bingo. Efter två långa års uppehåll på grund av pandemin kunde de i våras återuppta sina träffar, till allas stora glädje, och nu har de kommit in i rutinerna igen. I regel är det varannan måndag som gäller, men om någon inte kan brukar de skjuta på det någon dag – ambitionen är alltid att alla ska vara med.

ANNONS

Kvinnan bakom allt heter Ann-Marie Martinsson. När hon slutade arbeta på hemtjänsten ville hon anordna något för de äldre, och fick då ett bingospel av kommunen som hon tänkte använda på det dåvarande äldreboendet i Bokenäs. Intresset var ljummet och i stället bestämde hon sig för att hålla det inom ett slutet sällskap. De brukar träffas hemma hos varandra och hjälps åt att köra. Ett par gånger om året blir det även ett besök på Rotviksbros äldreboende, där de äter lunch och får låna en lokal att spela i.

LÄS MER:De vill lyfta fram fulkulturen genom folkkär satkärring

”Till slut får man sluta tjata”

Och spelet är detsamma som för 25 år sedan. Brickorna är visserligen lite nötta i kanten, men fortfarande fullt fungerande.

I dag är Ann-Marie 88 år, men har än så länge inga planer på att lägga ner.

– Vi får se hur länge man orkar hålla på. Många har passerat under åren genom naturlig avgång men vi har också lyckats få in nya. Jag försöker hela tiden få med fler men till slut får man sluta tjata, säger hon.

Det senaste tillskottet tillika ynglingen i gruppen heter Ernstine Fredriksson, som även är nybliven ordförande i Bokenäs pensionärsförening.

– Jag går hemma sjukskriven och blev glad när jag fick frågan av Ann-Marie att vara med. Vi är många som är ensamma, och att komma över tröskeln är svårt för vissa, säger hon.

ANNONS

En som gläds lite extra över träffarna är Sonja Eliasson. Hon hade länge saknat en gemenskap och något att se fram emot.

– Jag satt i min kuvös på två rum och kök och kände inte så många här i Bokenäs, så Ann-Marie har verkligen varit min livlina. Det är det bästa i livet att träffas, säger hon.

– Ja, Ann-Marie är vår klippa, tillägger Rosa-Lill Andersson.

LÄS MER:Efter 48 år i Bohusläningens tjänst – nu rullar Stefan Jednäs vidare

Ettöringar som spelmarker

Kaffebrödet dukas bort – nu är det dags för dagens första bingo. Precis lagom till att de ska börja spela bryter solen fram och tittar in genom de stora fönstren, som för att önska lycka till. Det uppsluppna samtalet förvandlas nu till fullständig koncentration. Kerstin Andersson ansvarar för att plocka upp nummerpolletterna och ropa ut. Radarpartnern Jack Andersson placerar dem sedan på en kontrollbricka för att se vilka nummer som har gått. De har tagit över ett par av Ann-Maries ansvarsområden för att hon ska orka att fortsätta med träffarna.

– Niklas 34! Bertil 10! Gustav 49!

Först vinner den som har en rad på sin bingobricka, därefter två och till slut gäller det att fylla hela sin bricka först. Flera i gruppen använder gamla ettöringar som marker på sina brickor, medan Elsy Klang har tagit steget upp till tioöringar.

ANNONS

Det tar lång tid innan första spelet är klart, men till slut är det ändå Jack som ropar först.

– Jag hade ju också, men jag hann inte ropa, säger Rosa-Lill Andersson lite besviket.

Spelen avlöser varandra och det blir några promenader fram och tillbaka till det välfyllda prisbordet.

LÄS MER:Nagelmästaren Reni vill komma bort från ”tjejen på hörnet”

Nybörjartur?

Till slut lyckas de övertala undertecknad om att delta i ett spel. Fullt fokuserad placerar jag mina gröna marker på utropade nummer, och mina bordsgrannar verkar nästan mer intresserade av mina brickor än sina egna. Det går över förväntan, och plötsligt har jag flera chanser att få en rad.

– Olof 67!

Jag lägger markern längst ut i hörnet på brickan vilket ger fem i rad på diagonalen, och jag får, en aning återhållsamt, ropa det magiska ordet: ”Bingo!”

– Nybörjartur! säger Ernstine Fredriksson och lokalen fylls av varma skratt.

ANNONS