Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Bollar har följt honom genom livet

Dagen innan landskampen i handboll 1939 fick Sven-Eric Forsell blodförgiftning i ena armen. Tränaren skar med rakblad två snitt i armen, sög ut blod och tvättade med sprit. Några timmar senare kunde Sven-Eric spela den viktiga kampen i Breslau mot Tyskland.

Sven-Eric är uppväxt i Majorna i Göteborg. Redan i tredje klass var han med och startade ett lag som hette Djurgården och senare Godhem. Det var fot- och handboll som gällde för pojkarna i kvarteret.

Han tog realen på Praktiska innan han började som hantlangare i pappans rörläggeri.

Senare utbildade han sig inom ventilationsbranschen och fick jobb på Svenska Fläktfabriken, där han hade en rad uppgifter under de 46 år han arbetade där. Bland annat var han sektionschef och verkmästare.

Reste till USA

1950 fick Sven-Eric ledigt från fabriken och reste till USA för att jobba. Han reste i januari och hade massor av vinterkläder i väskan. När han kom fram reste han till West Palm Beach i Florida. Där man skrattade åt hans vinterkläder. Sven-Eric gick till arbetsförmedlingen.

– De ville veta vad jag hade för yrke. Att få jobb som ventilationsmontör var omöjligt. Jag drog till med att jag varit servitör på Grand Hotell i Stockholm och fick jobb som servitör hos USA:s sändebud i Vatikanen. Mannen var snäll, men makan grinig. Att fråga något var helt omöjligt. Därför reste jag upp till Boston och jobbade som butler innan jag reste hem och fick jobbet på Fläkten tillbaka

Levde för bollspel

När Sven-Eric var med i Godhems pojklag spelade han mot ett lag med Gunnar Gren, en av de tre i GreNoLi. Men det var handbollen som intresserade Sven-Eric mest. Han började i Majorna, ett av de bästa svenska lagen

– Göteborg hade 1937 ingen handbollshall, minns Sven-Eric. Vi spelade i en före detta bryggerilada, handbollen var en vintersport, det var två grader varmt och publiken stod med halmtofflor på för att ej frysa sönder.

– Fick man en hård boll på händerna så sved till ordentlig, alla muskler vara stela i kylan.

17 år gammal fick Sven-Eric plats i Majornas A-lag som kom att vinna sex SM. Det blev många resor för honom.

– Fem kronor fick vi i traktamente när vi åkte långt med tåg, smörgåsar hade vi med hemifrån, minns Sven-Eric

En match som han minns var i Kungliga hallen i Stockholm där man mötte Göta. Kung Gustaf V var en av åskådarna, den första handbollsmatch kungen sett.

Samtidigt som Sven-Eric spelade med Majorna tränade han AIK.

Många landskamper

Sven-Eric gjorde många landskamper för Sverige. Han var i Bukarest, Katowice och Breslau. Det började 1939 när krigshotet sänkte sig över Nordeuropa. Tågresorna tog lång tid med många kontroller.

– Längsta resan gjorde vi 1940 till Rumänien där vi spelade en landskamp utomhus på gräs.

Bollintresset som Sven-Eric hade gick i arv till dottern Britt i Uddevalla som spelade för Sport och Kropps. Hon gjorde 153 landskamper. Britts son Erik Schefvert-Forsell spelar för Sävehof och i juniorlandslaget ,ett barnbarn spelar med Häcken och yngsta Forsellättlingen spelar fotboll i Gais pojklag.

Vad tycker Du om dagens handboll?

– Alldeles för hårt, med livtag och tröjryckningar, säger Sven-Eric. Jag lärde mig en läxa när jag var 17 år. Jag protesterade mot ett frikast och fick tvåminuters utvisning. Den första och enda i min långa karriär.

Trivs på Malmön

På 50-talet åkte Sven-Eric med en arbetskamrat till Malmön. Sven-Eric blev förtjust i ön och flera somrar hyrde familjen rum för att 1980 köpa ett hus som en gång byggdes av skeppare Birger Karlsson och hans maka Kristina. Ortsborna hyrde ut till sommargäster som åt på Holmbergs pensionat.

– Vi rodde ut och fiskade, minns Sven-Eric. Omkring 1960 var det gott om fisk intill kusten.

Han anser att det är en bra miljö att bo i för en pensionär. Frisk luft är alltid bra och som ensam pensionär klarar man sig väl tack vare hemtjänsten.