Carina förverkligade sin getdröm

Att fylla 50 är inget som bekymrar Carina.

– Jag märker ingen skillnad. I yngre år tyckte man väl att 50 var gammalt men det är ju ingen ålder egentligen.

Carina älskar sina getter.

– Det är väldigt sociala och trevliga djur. De kan vara envisa men då gäller det att man själv är envisare.

Och det kanske är med envishet Carina kommit dit hon är i dag. Hon drömde länge om både djur och mejeri och undan för undan har hon förverkligat sina drömmar.

Carina är född i Ödeborg där pappa Holger har bussföretag.

– Jag körde skolbuss ett tag men det var inte min grej. Min bror Roger har tagit över i stället.

Sin första häst fick hon när hon var tolv år. Hon sökte till Nuntorpsskolan för ett yrke i jordbruket.

Kom över koskräcken – Jag var livrädd för kor men gav mig den på att klara dem. En kompis lärde mig mjölka och rädslan släppte.

Det blev arbete som avbytare innan hon som 20-åring åkte till Kanada och arbetade i åtta månader.

– De sa att det var en liten farm med ”bara” 2 000 köttdjur och 500 amkor ...

Carina trivdes och ville stanna men pappa ville att hon skulle komma hem.

– Så jag tog busskort och körde taxi innan jag fortsatte på lantbruksutbildning i Umeå. Det var där jag mötte getter och blev frälst. Men det tog några år innan jag fick egna.

Hon bildade familj, fick tre barn med en man i Valbo Ryr. Efter skilsmässan flyttade Carina till en egen gård med får, hästar och kalvar.

– Det var 1997 och det året köpte jag mina två första mjölkgetter.

Eget gårdsmejeri Hon träffade sin man Steve och flyttade med honom till Gässbo och i slutet av 90-talet hade hon ett 50-tal getter på gården. Deras gårdsmejeri för osttillverkning stod klart år 2001.

– Då var jag framme vid målet jag drömt om i många år, säger Carina.

Under en resa till Irland fick Carina idén att börja även med konsumtionsmjölk och yoghurt.

– Min tanke var att när det går på Irland borde det väl även gå i Sverige. Getmjölk är ett bra alternativ till komjölk för allergiker, jag är själv en sådan.

Carina förstod att det behövdes större lokaler och fler leverantörer av mjölk för en utökning. Våren 2006 kunde hon och en kompanjon köpa skolbyggnaden i Rännelanda, byggde om, köpte ny utrustning och flyttade Carinas mejeri dit. På hösten samma år startade osttillverkningen. Ett år senare var produktionen av konsumtionsmjölk igång. Nu är Carina och Steve ensamma ägare av mejeriet.

Först i Sverige – Det här är första och hittills enda mejeriet i Sverige för getost och -mjölk. Till våren, när getterna börjar mjölka igen, ska vi starta produktionen av getyoghurt. Det har jag stora förväntningar på, det är väldigt många som hör av sig om detta och undrar när de kan köpa getyoghurt i affären.

Ett problem som måste lösas är transporterna. Det är dyrt att köra kyltransporter till butiker i Stockholm och Skåne.

– Jag har kontakt med en butikskedja som är intresserad bara vi kan lösa transportproblemet, säger Carina.

För ökad produktion fordras fler getbönder som kan leverera mjölk.

– Det finns ett intresse och jag hoppas vi blir fler. Det måste vi bli om jag ska kunna öka produktionen och hålla igång verksamheten året runt.

Framtidstro

Getterna ger mjölk fram till jul. Under vintern sker ingen tillverkning i mejeriet. När killingarna kommer fram i mars rinner mjölken till igen och verksamheten återupptas.

– Det där kan man reglera genom att låta olika grupper killa vid olika tider på året för att ha tillgång till mjölk hela tiden, säger Carina som ska ut på någon mässa i februari inför vårstarten.

– Det är lite tufft nu i januari när intäkterna är små men räkningarna kommer ändå.

– Om tio år? Jag tror inte att jag har något jättestort mejeri men tillräckligt för att jag ska kunna ta ut en lön vilket är svårt nu. Och så finns det nog fler getmjölksmejerier i Sverige, det räcker ju inte bara med ett enda, säger Carina.

Iréne Jacobsson