Efter flera års kamp – de fick sin efterlängtade dotter

Två missfall och utomkvedshavandeskap gjorde att Ida Andersson förlorade en äggledare. För Nicklas Strand och Ida Andersson var vägen till ett barn tuff och fylld av oro.
– Det blev en skam att inte veta om det var min kropp det var fel på, säger Ida.

ANNONS
usernewspaperlogoutofferarrowcommentsSökSuperlokaltclockplaytwitterfacebookinstagramNotifikationerNotifikationer avNotifikationerstampenpencilusersusers outlinedclocklockdatabasecheckbox-checkedcheckbox-uncheckedlikecheck_circleexclamation-solidgrade

Ida började med preventivmedel i ung ålder. Men hon har aldrig haft någon regelbunden menscykel. Hon har tidigare varit överviktig och trodde att den oregelbundna menscykeln berodde på det, men efter en viktnedgång var läget fortfarande detsamma.

Fem år med missfall, utomkvedshavandeskap, som gjorde att Ida förlorade en äggledare och att ägglossningen uteblev, har varit en tuff resa för Ida och Nicklas

Men efter flera år av ofrivillig barnlöshet blev det ett lyckligt slut i mars 2021, då dottern Tuva föddes.

Sjukdomen orsakar obalans

Paret bor i en lägenhet på Onsjö i Vänersborg. Tuva är idag elva månader och tog sina första steg vid årsskiftet. När tidningen hälsar på går hon runt vardagsrumsbordet för att titta vilka vi är som är på besök.

ANNONS

Ida har en diagnos, PCOS, (Polycystiskt ovarialsyndrom), som orsakar en obalans av hormoner från äggstockarna. Sjukdomen kan göra att kvinnan får oregelbunden eller utebliven mens, ökad hårväxt på kroppen och det blir svårare att bli gravid. Det kan också vara svårare att behålla barnet om man väl blivit gravid.

– Det fick jag veta i förbifarten efter att jag fick mitt första missfall i januari 2018 och stod på infertilitetslistan. Då frågade läkaren om någon hade sagt att jag har PCOS. Efter det tog jag kontakt med gynekologmottagningen Liva, säger Ida.

Hur kändes det vid missfallen?

– Det var en jättesorg. Efter första missfallet fick jag hopp om att jag kunde bli gravid. Men sedan tog det över ett år innan jag blev gravid igen och då fick jag utomkvedshavandeskap och förlorade ena äggledaren. Det tog fem eller sex veckor innan jag fick veta det. Läkarna trodde att det var missfall. Jag hade jag redan börjat sörja och ville få ut det från min kropp.

– Den tredje gången jag förlorade barnet tog väldigt hårt på mig, för då blev det att jag fick pendla mellan hopp och förtvivlan. Men det lilla jag hade att hålla fast vid var att vi stod i kö till IVF och väntade vi på att få påbörja behandling, säger Ida.

ANNONS

”Blev en skam att inte veta”

Ida fick ta hormoner under första veckorna. Men till en början visste hon inte vad det som orsakat utomkvedshavandeskap.

– Det blev en skam att inte veta om det var min kropp det var fel på, säger Ida.

Ida fick medicin för att få igång ägglossningen. På en speciell dag i månaden fick hon åka in på ultraljud för att se om ägglossningen var på gång eller inte.

– När vi visste att du hade ägglossning blev det stressigt för att man behövde prestera under den tiden. Man har bara ett litet fönster, säger Nicklas

– Det blev inte bra för förhållandet heller. Det blev psykiskt påfrestande. Det blev en besatthet på något sätt, säger Ida.

Kvinnan i fokus

Det är via Liva som Ida har fått hjälp med IVF, Men vid missfallen och utomkvedshavandeskapet har hon haft kontakt med Näl.

– Från Näl har jag fått fantastisk hjälp. En av gångerna blev jag ledsen i samband med ett missfall och då bokade de tid med en kurator med en gång, säger Ida.

– Det känns som att man som kille inte får ha känslor när kvinnan får missfall. Jag var också ledsen, men det mesta handlar om kvinnan, säger Niklas.

– Jag kunde inte vara stöttning för honom, jag var inne i mig själv, säger Ida.

ANNONS

Äggplocket gjordes i januari 2020, och Ida blev väldigt dålig och behövde vila i två månader innan de kunde göra en insättning. Läkarna plockade ut 38 ägg, vanligtvis brukar det vara åtta stycken. I mars var hon fullproppad med östrogen och progesteron. Dagen innan insättning ringde läkaren och berättade att de behövde byta dag. Detta var i samband med pandemins början och Sverige stängdes ner. Eftersom Ida hade fått sin tid avbokad prioriteras hon när de öppnade igenom efter sommaruppehållet.

– Det var värt det i slutändan, säger Ida.

Lycka

Efter att man fått utomkvedshavandeskap behöver man göra flera ultraljud. I början av graviditeten hade Ida ont och blödde. Hon trodde att hon fått missfall, men denna gång fick hon istället ett glädjande besked.

– Men då sa barnmorskan att det slog ett hjärta. Det var första gången jag började gråta av glädje, säger Ida.

– Det gjorde jag med. Det var så skönt när man fick veta att de hörde hjärtat, säger Nicklas.

Efter andra ultraljudet kunde de slappna av.

– Jag åkte och köpte en barnvagn. Innan dess hade jag gått och väntat på missfallet. Jag var mentalt förberedd och tänkte att om jag får missfall kan jag göra detta i sommar eller dricka vin med mina vänner. Så jag var mentalt förberedd, säger Ida.

ANNONS

– Där var jag tvärtom. Jag försökte säga att man kan påverka kroppen mer med tanken, säger Nicklas.

– Första gången jag spydde sa Nicklas att nu är jag så lycklig för nu är det på riktigt, säger Ida.

I mars 2021 tittade lilla Tuva ut.

– När hon kom kände jag att det var henne som vi väntade på. Då försvann dessa fem åren även om de har varit jobbiga så blev det något i slutändan. Vi fick något för det, säger Ida.

– Tack vare att jag varit var så öppen med ofrivillig barnlöshet innebar att Tuva var efterlängtad av alla, säger Ida.

ANNONS