Efter Eurovision Song Contest kommer EU-valet! Denna gång har det verkligen fått uppmärksamhet från media. Det är val i 27 länder runt om i Europa där debatterna avlöser varandra. Jag anar att de som är politiker måste gå in i bubblan ... pålästa representera sitt parti, anar att det är tufft att vara politiker.
Söndagen den 26 maj äger valet rum. Många säger att det är ett ödesval. Enligt Åsa Furuhagen i radions ”Människor och tro” den 16 maj så står valet mellan de som tror på ett öppet Europa med mycket samarbete, ett försvar av mänskliga rättigheter och demokrati och så ett annat alternativ som börjat växa sig allt starkare med fokus på nationalism och EU-kritik, där också främlingsfientlighet och religion har blivit ingredienser.
Politik är politik, kanske någon tycker och undrar varför fler kristna nu börjar reagera. Svaret är att när orden ”kristna värderingar” används i en riktning där det handlar om exkludering i stället för inkludering bör det ringa en väckarklocka. Hanna Stenström, teologie doktor och präst skriver i Svensk Kyrkotidning om en undersökning som gjorts av statsvetaren Magnus Hagevi, att andelen svenskar som identifierar sig som kristna är stabil och förvånansvärt hög, sen finns det en grupp som ökat ännu mer och det är de som tycker det är bra att samhället bygger på kristna värderingar. Undersökningen visar på ett samband mellan att vilja satsa på ett samhälle med kristna värden och viljan att begränsa invandringen och en hel rad frågor som finns i samma linje.
Att vi som kristna inte alltid delar samma åsikt om vad som är kristna värderingar vittnar ju om att vi lever i en demokrati, att vi får tänka och tala fritt men det gör ändå ont att den Kristus många av oss lär känna och har som förebild reduceras till att det kristna numera betyder att stänga gränser och hylla kärnfamiljen. Jesus Kristus är befrielse och upprättelse för alla som vill möta honom. Allas lika värde är en grundbult i den kristna kyrkan.
Alex Schulman skriver i en krönika i Aftonbladet att han inte är troende men att han är buren av en absolut övertygelse som kommer från att han växt upp i ett kristet hem: Att vi ser till människor som lider och att vi försöker hjälpa dem som kommer i vår väg. Han säger att det är kristet och svenskt och att han varit stolt över att vara en del av ett sådant samhälle. Jag tror inte han är ensam om detta.
Det blåser starka vindar i hela Europa, det är inget nytt att historien upprepar sig men vi som kristna har ett ansvar att inte låta tystnaden tala. Det finns en utmaning här skriver Hanna Stenström, en utmaning till enskilda kristna och till kyrkorna. Kanske kräver det att vi säger och gör nya saker eller att vi fortsätter göra det vi gör som enskilda, som församlingar och i den internationella ekumeniken, men med ännu mer kraft och stolthet.
Kristendomen är inte en samling främlingsfientliga och allmänt konservativa värden att hävda i en kamp mot andra utan ett liv att leva i solidaritet med hela Guds mänsklighet och skapelse.
På valdagen är det Bönsöndagen! Vi ber att det inte är ”Too late for Love”.
