Hakon Långström, präst i Svenska kyrkan.
Hakon Långström, präst i Svenska kyrkan.

En stilla susning eller fullt blås – vilket omfång!

Har du tänkt på hur det låter när en kyrkorgel sätts igång? Det hörs bara svagt, svagt i kyrkorummets stillhet. Fläkten går igång med ett stilla susande, bälgarna fylls med luft. Lufttrycket ligger på. Orgeln är klar att spela på. Men inga toner hörs förrän organisten drar an ett register och trycker ner tangenter eller pedaler.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS

Detta ljud när luften intar beredskap att ge toner öppnar för förväntan. Vilken stämma, vilken ton ska vi få höra? Detta förväntansgivande ljud är en del av det heliga rummets atmosfär. Osynlig.

Och jag tänker på Anden, som svävade över öde jord i begynnelsen. Anden som fyller människor med helighet.

Som en orgel är människan. Utan livsanden inblåst av Gud (1 Mosebok 2:7) är hon livlös. Med livsande finns trycket där, klart att bruka. Om hon som organist i sitt eget liv drar an register och trycker ner tangenter kan hon ljuda. Tala, sätta i rörelse.

Utan helig Ande inblåst av Gud är hon gudslivlös i det andliga. Med helig Ande kan hon likt en organist dra an andliga register och sätta andlighet i rörelse.

ANNONS

Varje människa är som en unik orgel med sina egna stämmor, från de ljusa till de mörka, från de mjuka till de sträva och med sitt personliga tonomfång avsett att brukas. Men somliga stämmor används så lite. Svaga, strikta stämmor, ja, men kraftig basun och klingande kornett? Vem vågar spela med fullt verk? Och som i orgelmusik är det viktigt att bruka rätt stämmor till varje musikstycke.

Det allra märkligaste är, att om orgeln stäms så kan den bara användas till vissa tonarter

Nu byter jag perspektiv:

Som en orgel är en församling och ett samhälle. Så många stämmor av olika slag! Vilket tonomfång! Låter vi alla ljuda? Från den innerliga salicionalen till de mäktiga basun och trumpet. En stilla flöjtstämma måste ibland få ljuda ensam likaväl som fullt verk så bänkarna skakar. Och luften räcker om vi bara öppnar ventilerna för den helige Ande.

För att det ska låta väl måste en orgel vara stämd. Inte bara varje stämma för sig utan stämmorna tillsammans.

Själva stämningen är märklig. Det finns en underbar matematik i den. Talserier som blir rena toner. Men det allra märkligaste är, att om orgeln stäms så kan den bara användas till vissa tonarter.

För att alla tonarter ska kunna spelas måste stämmaren lägga in små, små avvikelser från matematikens exakta talserie. Först då låter det rätt i alla tonarter. Det kallas vältempererad stämning.

ANNONS

För att vi ska kunna ljuda väl måste Gud stämma oss med små avvikelser från det matematiska förhållandet mellan oss. Störs vi av det eller tillåter vi det? Och vad är det för liten justering Gud måste göra med mig?

Ibland måste det få vara alldeles tyst. Blott den stilla susningen. Som suset från orgelfläkten i det stilla kyrkorummet. Var det inte Elia som mötte Gud i den stilla susningen? Kanske också du och jag?

Luften ligger på, lufttrycket är där. Förväntan. Vilken stämma, vilken ton hör vi?

För er som bara vill höra lite från Bachs Das Wohltemperierte Klavier:

För er som vill jämföra olika stämningar:

ANNONS