Karin Sigfeldt
Karin Sigfeldt Bild: Freja Wellrath Hasslebäck

Oavsett vad som händer får vi aldrig sluta att hoppas

Naturen går från död till liv. Mörkret skingras. Det finns hopp!

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS

En profet som levde för sisådär 2600 år sedan skrev ”Jag vet vilka avsikter jag har med er, säger Herren: välgång, inte olycka. Jag skall ge er en framtid och ett hopp.” (Jeremia 29:11)

Efter en grå och regnig vinter vaknar naturen upp ur sin vinterdvala. Dag för dag kan vi följa naturens under. Jag har redan hunnit med att se årets första humla och tussilago. För mig känns solens första värmande strålar och fågelkvitter extra viktiga i år, som om de förmedlade ett extra viktigt budskap till världen. Ett budskap om att det finns hopp. Ljusets seger.

Vilka vårtecken har du hunnit uppleva?

ANNONS

Det är oroliga tider vi lever i, ingen går riktigt säker. Vi är vana vid att nyheterna innehåller rapporter om krig, naturkatastrofer och människor på flykt. Oavsett hur hemskt detta är så är det något som händer på avstånd, i ett annat land, i en annan del av världen. Skillnaden är att coronaviruset händer här och nu. Trots alla insatser som görs för att hindra smittspridning så är känslan att det kommer närmare oss. Troligtvis har den ännu inte nått oss med full kraft. Nyhetsflödet rapporterar dagligen om antalet insjuknade, antalet personer som avlidit i vårt närområde och hur samhället stängs ner. Känner du någon som har coronaviruset? På vilket sätt har ditt liv förändrats? Hur illa kan det bli innan det vänder och är över?

Oavsett vad som än händer så får vi aldrig sluta att hoppas. En frisk person klarar sig i en månad utan föda, ett par dagar utan vatten, några minuter utan syre men utan hopp kan vi inte leva. I kris har människor i alla tider satt sin tillit till det kristna hoppet. Att leva nära Gud och förlita sig på det kristna hoppet är extra påtagligt i Bohusläns fiskesamhällen. I storm, tjocka och nedisning har sjöfolk satt sin tillit till Gud.

ANNONS

Jag kände ett väldigt påtagligt hopp häromdagen i form av doften av nygödslade åkrar. Bönderna kommer att så och skörda i år också, så som bönder alltid har gjort. Det känns som ett väldigt påtagligt hopp att planera för att det skall finnas mat även nästa vinter.

Kyrkan skall vara en plats där vi stärker vår framtidstro och ökar vårt hopp. Berättelserna om Jesus inger hopp till medmänniskor i svårigheter. Han botar svårt sjuka, upprättar de som är illa sedda, stillar storm och mycket mer.

I påsken berättelse gestaltas hoppet genom mörkret på långfredagen, där Jesus dör på korset, till att Jesus besegrar döden och uppstår från de döda på påskdagen. I påsken vinner livet över döden, kärleken vinner över hatet och ljuset vinner över mörkret.

Vi kommer att klara den här pandemin, det kommer att ta tid och vi vet inte hur många som kommer att avlida. Vi behöver vara uthålliga, noggrant följa alla råd om hur vi kan hindra smittspridning och vi måste hjälpas åt. Alla goda krafter behöver samlas och vi behöver be.

Till dig som är isolerad, orolig och ensam vill jag säga att Jesus är med dig alla dagar, så som han har lovat.

Jag avslutar dessa rader med en vers från Romarbrevet,

ANNONS

Hoppet sviker oss inte, ty Guds kärlek har ingjutits i våra hjärtan genom att han har gett oss den heliga Anden.”

Gud, förbarma dig över oss.

ANNONS