Jag gissar att jag kommer att tappa bort anteckningar, missa tåg och dra ut på uppgifters färdigställande den här terminen också, men än har det faktiskt inte hänt. Fortfarande känns terminen som en gåva, och fortfarande finns det utsikter att förvalta den väl.
I min omgivning finns det gott om både lärare och elever. Jag slås av hur olika det kan vara att börja ett nytt skolår, och hur olika det kan kännas att vara ledig. Det som är längtan och förväntan för någon kan vara ett gissel för andra.
Kanske var ledigheten helt nödvändig för dig, att få komma bort från en omöjlig eller i alla fall tungrodd vardag för ett tag, att precis lyckas få näsan över vattenytan, andas och göra ingenting, umgås med människor som vill väl och gör gott, eller slippa umgås alls. Kanske har du i sommar fått komma hem till det sammanhang där du kan vara du i det större vi som du är del av just där. Kanske fasar du för återgången till det vanliga, för kraven och de tidiga morgnarna, för att inte räcka till, för att inte höra till.
Kanske var ledigheten mest en tomhet för dig, en utsatthet för det som skolvardag och jobbvardag blir fristad från. Kanske finns ditt sammanhang, din trygghet och din glädje någon annan stans än hemma. Kanske saknade du rutiner och mening, vänner och snälla vuxna. Kanske längtar du till din vardag nu, som Harry Potter till Hogwarts.
Söndagens texter handlar om nådens gåvor, och rätt mycket om att höra ihop. De av oss som skickar barn till skolan skickar det bästa vi har. Varsågoda, skolmänniskor, här får ni, se så fin hen är! Ta hand om hen och ha så roligt under tiden. Lite känns det som att ge bort en skatt, tycker i alla fall jag. De av oss som känner och tycker om en eller flera lärare vet att de också är skatter, och de väntar bakom hörnen i de långa och kanske okända skolkorridorerna.
Vilka människor är det du har fått i år? Vad ska du få lära dig av dem? Vem ska få göra din tillvaro lite lättare och bättre? Hur kan du mildra oro och bygga band som håller? Hur kan platsen där du finns bli ett vi med plats för många, där var och en kan bli mer och mer sig själv? Hur ska ni förvalta varandra?
Hur det än blir, när du lyckas och när du misslyckas, när du orkar och när du inte orkar, när du vill mer och när du inte vill något alls, oavsett hur det känns, oavsett allt, så är du sedd och älskad, rakt igenom. Lyckliga de som har fått dig i år.
