Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt Bohusläningen
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Pär Arkbro
 Bild: Ronny B Nilsson
Pär Arkbro Bild: Ronny B Nilsson

Där kan jag föra samtal med en kraft större än mig själv

Min fru undrade vad jag höll på med. Jag stod på en stege fem meter upp i luften och hissade upp en sex meter lång bjälke mellan två tallar. Grannen stannade också och frågade. Jag har lagt två hela arbetsdagar, när jag är ledig, på att få upp den där bjälken. Redan i februari tänkte jag att det var dags för detta projekt. Ett projekt för att fokusera på annat.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Jag vet inte vad dina tankar fylls av just nu men jag kan ana att de handlar om ett visst virus. Vi försöker förstå, vi skaffar kunskap, vi tvättar händer, vi undviker att hälsa i hand, vi försöker hålla lite avstånd till varandra. Många har frivilligt isolerat sig i omsorg både om sig själv och andra och vi tvättar händerna igen. Pratade i telefon med pappa och vi konstaterade att den rinniga näsan som vi normalt har varje morgon helt plötslig blir en fundering på om det är ett symtomen på covid-19. Tränade och fick dagen efter träningsvärk och funderade på om det är träningsvärk eller ett tecken på något annat.

Oron är som att gunga, den för oss ingenstans men vi har något att göra.

Vår hjärna spelar ett spratt med oss och oron påverkar oss. Jag tänker inte ignorera min egen eller någon annans oro men jag försöker att inte låta mig styras av den. Jag försöker skaffa kunskap och förstå. Lyssnar till folkhälsomyndigheten och regerings regler och förhållningssätt. Jag försöker att fatta mina beslut i vardagen Tillbaka till mitt hemmaprojekt. En del av min tomt består av tolv tallar, där jag har tänkt skapa en väldigt kort liten pilgrimsled mellan träden, några stigar för eftertänksamhet. Jag ska sätta upp några bänkar för att kunna stanna upp och fundera, fästa blicken och tanken längre bort. I mitten finns det projekt som jag ägnat mest tid åt, bjälken uppe i träden. I den hänger nu en gunga anpassad för en vuxen kropp. Grannens dotter upptäckte den och har använt den flitigt, vilket gläder mig. Gungan ska få namnet bekymmerslösheten. Gungan kan också symbolisera oron. Oron är som att gunga, den för oss ingenstans men vi har något att göra. Kanske den här gungan kan hjälpa mig med sin lekfullhet när jag gungar ut över stigen och oron faller av för ett ögonblick och jag kan tänka klarare.

Jag var på tyst retreat i början av året, fem dagar av eftertänksamhet. Jag hann tänka mycket. En plats jag återvände till var en gunga som hängde från en kraftig gren, Jag tog sats och svingade mig ut, försökte komma högre. Gungan blev en böneplats för mig, precis som alla promenader. Där kunde jag föra mina samtal med en kraft större än mig själv, Gud. Jag pratade om det som bekymrade mig. Tiden i tystnad skärpte mitt sinne, hjälpte mig att höra mina känslor och tankar och blicka längre bort än mig själv. Alla mina egna tankar och böner förstärktes av de gemensamma böner vi bad i gårdens lilla kyrka.

Var kan du dela din oro? Jag delar min gärna i kyrkan. Var är din plats där du stannar upp och tänker, kanske formar en bön? Var är din plats där du kan lämna oron för ett ögonblick? I min gunga ber jag: Gud, hjälp oss se längre bort än oss själva och inte styras av vår oro.

Pär Arkbro,

Pastor i Equmeniakyrkan