Det kan också vi, så länge vi andas. Ute till havs styr en fiskebåt längs en fri horisont.
Det gungar så tryggt in mot hamn, som jag i din famn, så länge vi älskar...
Ted Gärdestads underbara ”Det är för kärlekens skull” nuddar mitt öra och luktar semester. Det är så sant och låter så enkelt. Jag får lust att slänga av mig skorna och springa ner till stranden, bara vara utan minsta krav. Sitta där och titta mot en fri horisont.
Så länge vi andas är allt möjligt men den stora utmattningsvågen visar att det inte alltid är så lätt att andas. Trycket över bröstet, omeprazol för magsyran, alla känslor som vi hela tiden måste ha koll på och den höga graden av anpassning som förväntas. Då är det möjligt att moln av ångest lätt slår till när vi minst anar det. Exempelvis då allt ska vara bra.
Kanske är det inte så lätt att gungas tryggt in mot hamn heller, inte ens med den man älskar om kraven finns att just nu ska vi vara jättelyckliga. Instagram är ett underbart sätt att skicka bilder mellan varandra men ibland målas bilden av hur vi ska ha det på semestern. Förälskade par håller varandra i handen, ofta vid vattnet i solnedgången med vacker, näringsrik mat och rosévin i de höga, vackra glasen.
Hollywood, släng dig i väggen. Jag säger inte att det inte kan vara så men kombinationen av att vara trött efter ett år av arbete och lyckobilderna är svåra att få ihop. Som att hoppa utan andetag från en hög trampolin, prestation hemma också medan vi kanske behöver sitta och hålla varandras händer. Lyckan låter sig inte ramas in och kommer inte på befallning – den sker ibland när vi minst anar den, som en gåva. Kanske mitt i en trött men kärleksfull blick av sin älskade mitt i vardagen. Tacksamheten att ha varandra, den där stilla smekningen när vi går förbi varandra i köket eller när vi gör oss fina, pirret i magen påminner om hur fin han är.
För att gungas tryggt så måste vi tillåta oss att gunga med, släppa taget och faktiskt strunta i vad andra tycker. Semesterkraven är tuffa ibland, på en månad ska alla relationer funka, alla ska vara i balans och harmoni och dessutom med varandra. Det vill till att få ihop det. Efter semestern brukar det ske många skilsmässor, paradoxalt när vi är lediga och själva får bestämma över vår tid. Eller gör vi det? Hur vill just du landa i semestern? Vad är semester för dig? Känner vi oss fria eller styrs vi fortfarande av andras värderingar om frihet? En del väljer att åka bort med en gång för att verkligen känna friheten, andra älskar att vara hemma och greja medan några åker till stranden med en stor trave böcker. I vissa kretsar måste man bli brun, i vissa inte, och varje släkt/familj har sina traditioner, sina nöjen och måsten.
Kanske skulle det vara skönt att börja semestern med att ta en dag för sig själv. Kompromissa inte bort dina egna behov av din återhämtning.
För att ge måste vi också ta emot. Guds kärlek är den allra bästa batteriladdaren och i närheten av Gud själv får vi alla plats som vi är – inte som vi borde vara.
Jag är medveten om att många inte har semester, inte arbete eller familj att dela den med, det är ett i-landsproblem, jag tar upp men smärtan att leva ”andras liv” för att sen skiljas gör ont.
Så jag önskar er alla en skön, avkopplande sommar där ni möter er själva och varandra på det sättet som känns gott för er. Själv hoppas jag både få gunga tryggt i famnen men också att få vara en trygg hamn för mitt lilla barnbarn. När jag ser in i hennes ögon så försvinner allt annat, tiden stannar, tacksamheten flödar över och jag anar att jag får gå till Kicks och köpa brun utan sol på flaska eller skippa färgen helt, om jag vågar stå för vad jag vill göra på min semester...
Det är för oss solen går opp, lyser som guld för kärlekens skull.
