Ingen har lyckats förklara med darwinistisk utvecklingslära varför människan begåvats med språk. En del forskare har tänkt sig att det plötsligt uppstod en slags språkmodul i hjärnan. Men det är bara en obevisad idé.
För min del är jag övertygad om att när Gud skapade människan gav han henne språklig förmåga. Det är en del i detta att vara skapad till Guds avbild, för Gud är en talande Gud. ”I begynnelsen var ordet och ordet var hos Gud och ordet var Gud” skriver Johannes i inledningen till sitt evangelium.
Vi använder språket när vi tänker, skriver eller talar. Vi behöver språket för att få ordning på tillvaron. Gud är ordningens Gud. Redan i första Mosebokens inledning blir det tydligt. Gud ordnar. Jorden var öde och tom, förmodligen kaotisk. Men inte övergiven av Gud. Över vattnet svävade Guds ande. Gud skiljer hav från land, dag från natt. Han sätter gränser, vilket är avgörande för att få ordning.
Men har inte naturvetenskapen motbevisat Bibelns skapelseberättelser? Naturvetenskapen kan bara empiriskt undersöka det som man kommer åt att mäta och analysera här och nu. Utifrån resultaten kan man sedan uppställa hypoteser för hur det var en gång och för hur det kan tänkas bli. Vi måste alltid vara noga med vilka frågor en text är svar på. Skapelseberättelserna svarar inte på den naturvetenskapliga frågan om hur utan på frågorna om vem och varför.
Lite längre fram i första Moseboken kan vi läsa om något märkligt. Gud vill veta vad den första människan ger för namn till varje djurart. Gud för fram alla markens djur och alla himmelens fåglar för att få reda på vad Adam kallar dem. Varje levande varelse fick det namn som mannen gav den, står det.
Språket är en underbar gåva. Men som alla goda gåvor kan den användas både till det som är gott och till det som är ont. Med språket kan den underbaraste kärlekspoesi diktas, människor välsignas, undervisas, uppmuntras, varnas, förmanas och tröstas. Men språket kan också användas till hat och hotelser, förbannelser och svek.
De viktigaste ord vi fått är Guds ord till tröst, lärdom, förmaning och varning. Guds ord har verkan: ”och Gud sade: Varde ljus; och det vart ljus. Och Gud såg att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset från mörkret.”
Också människors ord har verkan, om än inte lika omedelbart och fullkomligt som Guds. Vi måste vara noggranna och varsamma med våra ord, något som inte minst gäller på sociala medier!
Ett vänligt ord muntrar upp står det i Bibelns Ordspråksbok.
Ett vänligt ord kan göra under,
det läker hjärtats djupa sår,
det är ett ljus i mörka stunder,
en hand som torkar ögats tår.
Ett vänligt ord är änglabud
en hälsning ifrån Herren Gud.
Så skriver Paul Nilsson i psalm 98 i psalmboken. Det gäller främst orden från Gud, men också våra vänliga ord.
