Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Maling Ringfelter, präst i Valla församling på Tjörn. skriver veckans Mellan raderna.

Gör det enkelt för er och ta hand om varandra i helgen

Glad midsommar!
Det är de orden vi de här dagarna hälsar varandra med. Ja, glad midsommar till er alla! Jag har skrivit om det förut, den här helgen som är så viktig att fira, men som är så svår för många.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

På tv visar de upp vackra menyer och testar nubbar och ölsorter. Nyheternas viktigaste del tycks vara hur vädret ska bli och det resoneras kring om sillbordet ska dukas upp ute eller inne i år. Ska en packa långkalsonger på resan till vänner och släktingar eller räcker det med att säkra upp med en enkel regnponcho för småskurar?

Jag borde nog inte få skriva krönikor just på midsommar. Det borde handla om det alla vackraste av vår natur, om jordgubbar, om vänskap och stora härliga fester, men det är inte min primära erfarenhet att dela. Det är någon annans. Självklart har jag haft fina helger tillsammans med mina barn och familj. De finns där alltid, oberoende av vilken dag på året det är.

Det som finns i mig gällande midsommar är en samling av känslor, av aningar om något annat.

Det är stressen, mammas stress när vi var små och hon försökte få till något av allt som förväntades av midsommarstänger och mat och det är min egen stress för att kunna skapa något gott för människor omkring mig som vuxen.

Det är ensamheten, min egen ensamhet när jag som barn fick lyssna på mina vänners förväntningar av turer till sommarstugor och med båtar och det är min ensamhet som inflyttad och ensamstående bland vuxna. De som redan har uppbyggda sammanhang med dem som de firat med sen de var unga och där inga nykomlingar får plats, och med viss ironisk underton, särskilt inte singlar.

Det är oron, eller nästan så starkt som rädsla, för att förstöra helgen för någon när en påverkas av det som är omkring. Att tassa lite på tå för andras skull. Inte tränga sig på, inte vara tillräckligt entusiastisk i blomplockning och dans eller säga till om att bordet kanske ska dukas inne för säkerhets skull. Som barn har jag aldrig behövt vara orolig för att vuxna dricker för mycket och blir pinsamma och aggressiva på något sätt, men som vuxen har just den oron tillkommit. Särskilt under tiden vi haft små barn med i festligheterna. Trots att det är midsommar har de rätt till trygghet bland föräldrar och övriga vuxna.

Det är ledsamheten i att så många står utanför. Som liten kändes det som om alla utom jag hade ett fantastiskt midsommarfirande. Som vuxen vet jag att det är många. Ledsamheten som gör sig påmind av kunskapen att så många går in i sommartiden med just oro, stress och ensamhet. Både barn och vuxna och det är så svårt att göra något åt det fast det borde vara enkelt på något sätt.

Ändå går jag här idag med någon slags förväntan och glädje. Jag har i år möjlighet att få fira med delar av min familj och både färskpotatis och jordgubbar är inköpta. Jag kommer inte att pynta midsommarstänger, jag bestämmer själv som vuxen och jag tänker inte heller tvinga på mina barn några kransar. De får också välja hur de vill möta och ta hand om dagen. Jag vet inte vad jag kommer att känna under dagen, men midsommar tycks bli bäst för mig och de mina om det bara får vara som en vanlig dag som blir som den blir.

Önskar er, som sagt, en glad midsommar och önskar att den fick vara en dag utan stress, ensamhet, oro eller ledsamheter. Gör det enkelt för er och ta väl hand om varandra!