Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Dan Blessed, pastor i Pingstkyrkan i Uddevalla, skriver veckans Mellan raderna.

Gud är bara en liten bön bort

November. Mörker. Regn, rusk, kyla. Ibland hamnar man i säsonger i livet som är tunga av olika anledningar. Vad gör man när allt känns tungt? När mörkret smyger sig på och själen spelar i moll? När omständigheterna är svåra och livet har uppförsbacke. Vad gör man när allt hopp är ute?

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Kanske finns du som läser denna text i dag och känner igen dig? Hur hanterar man en allvarlig kris i livet? Det finns många svar på den frågan, men jag skulle vilja utmana dig att kika på ett exempel som Bibeln ger oss. Kanske kan det hjälpa dig att komma ur ditt mörker?

I gamla testamentet i Bibeln möter vi en fattig änka som tappat allt hopp. Hon är ute och samlar in pinnar som ved till ett sista brödbak. Alla hennes resurser är slut och nu ska hon använda sista av mjölet och oljan till att baka åt sig och sonen. Sen ska de lägga sig ner för att vänta på att svälta ihjäl.

En ganska dyster scen. Ett plågat människoöde som inte verkar ha någon framtid. Kanske känner du igen dig? Hoppet är ute. Timmen är slagen. Nederlaget verkar vara ett faktum.

Mitt i detta tragiska beskriver Bibeln hur Gud ber profeten Elia att gå ner till byn Sarefat där änkan bor, för att hon ska förse honom med mat. Han gör så och när han möter henne ber han om en bit bröd. Han får sig en utskällning av änkan som tydligt talar om för honom hur det står till med hennes fattigdom.

Då sker det märkliga: Elia ber henne ändå att FÖRST baka en bit bröd till honom. Sedan ska hon få se att mjölet och oljan mirakulöst nog inte kommer att ta slut.

Jag har ibland funderat på hur tankarna gick hos änkan. Kanske blev hon rasande på denne man som vill ta det sista hon har? Kanske fick hon en inre förnimmelsen av en andlig dimension och att hon ställs inför ett märkligt val där något gudomligt drar i henne för att svara på hennes desperata böner om hjälp? Hon tvekar nog både en och två gånger. Ett litet hopp kanske tänds, men viftas snabbt bort som dumheter. Hur kan Gud tillåta det här?

Till slut inser hon ändå att hon inte har så mycket att förlora på att pröva och gör som profeten sagt. Då händer det. Miraklet! Krukan med mjöl fylls på och oljekruset likaså. Gud har svarat! Vinden har vänt. Berättelsen fortsätter med att hon hade mat under en lång tid ...

Gud är inte långt borta. Han är nära. Närvarande i ditt mörker och i din svåra situation. Du kanske inte ser det eller upplever det så, men han är bara en liten bön bort. Han vet hur du ska komma ur ditt mörker och han erbjuder sin hjälp.

Ibland kommer den på ett sätt som vi inte väntat oss. Vi vet inte när Gud står och knackar på dörren, men när han gör det så är det viktigt att se chansen och öppna upp.

Sök först Guds verklighet, säger Jesus. Då ska ni få allt annat ni behöver också. Här finns en hemlighet. Ibland har vi människor en tendens att sätta Gud sist i kön. Att pröva alla andra dörrar och möjligheter innan vi till slut ger honom utrymme.

Jag skulle vilja utmana dig att göra tvärt om! Börja med att vända dig till Gud. Han är alltings ursprung och i honom kommer en dag allt att sammanfattas. Be om en lösning. Välj honom först. Lita på att han finns där och är enda vägen till räddning. Jesus är världens hopp, säger Bibeln. Han är ljuset i ditt mörker. Han är tröstaren. Livgivaren. Räddaren. Endast hos honom kan ett fullständigt mirakel ske. Så blev det för änkan i Sarefat. Så kan det bli för dig ...