Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Tove af Geijerstam, teologie studerande, skriver veckans Mellan raderna.

Gud i sandaler

Bara sandalerna finns kvar. En del bilder illustrerar Kristi himmelsfärd lite extra tydligt, och samtidigt väldigt vardagligt. Jesus har gått till Fadern, lämnat jorden och därmed sin jordbundenhet, och kvar på marken ligger hans alldeles vanliga sandaler. Det här motivet kan man hitta i kyrkor, ibland på altartavlor, ibland någon annan stans. Jag har tänkt en del på de där sandalerna, och på tomrummet i dem, och vad som kom i stället.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

De var nog rätt blanknötta och ingångna, har jag tänkt, de där sandalerna. Läder och damm och fotsvett, avtryck av både fötter, vägar och liv. Lite som vilka skor som helst som har använts ett tag. De bär spår av Jesus, och de är spår av Jesus. De där sandalerna, bilderna av dem, berättar för oss att Gud har varit människa.

Det finns förstås mycket mer som gör det, hela Nya Testamentet ropar ut just det budskapet, och det förkunnas i kyrkor över hela världen varenda söndag, men en bild av något vanligt och välbekant kan ibland ge ytterligare förståelse. Gud har gått på jorden i vanliga skor.

Det var ett tag sedan det hände, sedan Jesus gick på jorden, sedan han dog, uppstod och steg upp till Fadern. De av oss som lever nu och har egen erfarenhet av honom har det inte för att vi har sett sandalerna på hans fötter, hört honom tala, känt hans kroppslukt eller ätit med honom.

Ändå är det möjligt att ha den egna erfarenheten, och att ha del i kyrkans kollektiva erfarenhet, hävdar jag. Varför är det det?

Det är möjligt just för att Jesus gick till Fadern. Sedan dess är han tillgänglig för alla, inte bara människor på en viss plats och i en viss tid, inte bara människor som var rörliga och friska nog för att ta sig till Jesus. Gud uppenbarar sig för människan i hennes begränsningar.

Det är möjligt för att Gud själv inte är begränsad. Gud är inte begränsad av tid och rum, och inte heller av människors tankar och föreställningar om Gud.

Detta att mänskliga tankar och föreställningar om Gud är begränsade, medan Gud själv inte är det, innebär att vi kommer att ha erfarenheter och upplevelser av Gud som skiljer sig ganska mycket åt. Det har med tillgängligheten att göra. Var och en av oss kan känna sig rätt säker på sin egen väg, samtidigt som Guds vägar är så många fler, helt enkelt för att vi är många och för att vi är skapade olika.

I den mänskliga begränsningen kan olikheterna verka hotfulla och krångliga. För Gud är de bara olikheter. Det finns en väg för var och en av oss.

Kanske har du någon gång varit med om att någon ser dig som du är, i din begränsning, i dina roller och ditt sammanhang, med de förutsättningar som du har, och ändå samtalar med dig som om du var bara människa, förutsättningslöst, öppet för allt du har att säga, utan att först väga, mäta och bedöma. Ibland händer det i mötet med en annan människa.

Det är min övertygelse att det är på det sättet Gud vill möta oss, varje gång. Det blir möjligt för att Gud en gång har gått i vanliga skor, som vi.