Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Catarina Svensson Brodén, komminister i Dalabergs församling, skriver veckans Mellan raderna.

I resan att förstå andra möter vi också oss själva

Dialogen är självklar för mig. Vi kommer från olika håll med olika bagage och drömmar.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Religionsdialogveckan har precis passerat och för många av oss stannar tankar och berättelser kvar. Processen fortsätter naturligtvis in i vardagen.

Ibland får jag frågan varför vi fortsätter med religionsdialogen? Finns det något alternativ? Att vara goda grannar är ju målet. Det är ju helt naturligt att vi pratar med varandra och försöker göra det lättare när vi bor i samma område, arbetar i samma stad och har barn i stadens skolor. Det är spännande, vi utvecklas men självklart finns det utmaningar. Att möta det som är främmande. Att våga gå utanför sin egen komfortzon och se sig själv utifrån, bli ifrågasatt.

I resan att förstå andra kulturer och religioner möter vi också oss själva. Kanske är det som förre ärkebiskopen K.G. Hammar menar att vad världen behöver är inte människor som förstår varandra utan människor som förstår att det finns så oerhört många sätt att vara människa på.

Dialogen är självklar för mig. Vi kommer från olika håll med olika bagage och drömmar. Vi har olika koder och humor men vi har samma behov av trygghet, kärlek, mat, vatten, kläder och att få bo någonstans med något meningsfullt att göra. Vi kan inte lära känna en annan kultur under en semestervecka i solen, men kanske genom att skaffa en vän eller bli fadder till någon från en annan kultur och religion.

Äkta möten är spännande. När vi är trygga i oss själva och vår tro är det inte så skrämmande om någon tänker och tror på ett annat sätt. I en bra och öppen dialog blir Gud ofta större och större. Gud har skapat oss alla till sin avbild. Ibland kan det svindla av hur mycket vi läst och hur lite vi ändå förstår av mysteriet, av Gud och framför allt av hur älskade och värdefulla vi är allihop.

Kanske är det ett bra förhållningssätt som ärkebiskop Antje Jackelén uttrycker, att vara öppen för det överraskande. Hon påminner oss om att kristendomen i Europa faktiskt började med dopet av en invandrad, egenföretagande och gudfruktig kvinna. Så var det i början av kristnandet i Europa, det började i det överraskande, det som var annorlunda eller rent av främmande …

Detta var kännetecknande för den första kristna kyrkan.

 

Credo

Jag tror på en enda allomfattande skapelse
Av Oväntat Ursprung.
Jag tror också på Människosonen,
barn av denna enda skapelse,
och detta Oväntade ursprung,
flykting och senare Vägens upphovsman,
förhörd, torterad och avrättad,
som därmed känner världens av människor orsakade helveten,
och som kommer oss till möte i främlingen och i det annorlunda.
Jag tror på Mottagandets Ande, Delandets och Rörelsens,
Som håller Gemenskapen för helig,
Och tillåter varje ögonblick att vara okänt.

Av Magnus Leonardi Hedqvist