Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Människor som går i stadsmiljö.
”Vi är alla hjälten, förövaren och offret i en och samma person”, skriver Marielle Peterson. Bild: Magnus Andersson/TT

Marielle Peterson: Idén om att några av oss skulle vara hjältar ger mig rysningar

Jag tror inte på bilder av övermänniskor eller stora rubriker om superhjältar. Får rysningar av galor som delar ut utmärkelser och tar spjärn i ett hjältenarrativ.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Varför? För att hjältefiguren är just en övermänsklig konstruktion med den numer anmärkningsvärda superkraften ”godhet” – medan vi människor är just … mänskliga och komplexa. I en och samma människa samsas både ynkedom, generositet, oegentligheter, mod, hämningar, passioner, tillkortakommanden, ilska, frustration, girighet, talanger och rädslor. Rätt ofta motsägelsefulla sådana.

Godhet och goda handlingar förutsätter inte att en är någon alldeles extraordinär supermänniska. Däremot kan det krävas det lilla extra för att agera för någon annan i ett kritiskt läge. Skillnaden mellan att vara god eller att göra gott – när det behövs – illustreras så väl i historien om Zofia Kossak.

Zofia Kossak (1889–1968) var en välrenommerad polsk författare och skribent som var mycket aktiv i antisemitiska rörelser precis innan andra världskriget bröt ut. Hon och maken drevs av en religiös katolsk övertygelse och ville se ett renlärigt Polen växa fram. Jag hörde nyligen talas om henne via en föreläsning arrangerad av Forum För Levande Historia där bland andra ärkebiskop Antje Jackelén medverkade. Temat var just hjältedåd och varför modiga människor gjorde modiga (läs goda) saker under förintelsen medan andra levde på som vanligt, eller än värre medverkade aktivt i folkmordet.

1942 spreds ett flygblad i över 5 000 exemplar i Polen, som Kossak författat ihop med sin make, där de skildrade misären och oegentligheterna som försiggick i det största koncentrationslägret i Warszawa. Paret uppmanade folk till protest mot nazisternas hantering av såväl judar som andra fångar.

”Deras enda skuld är att de föddes in i den judiska nationen, dömda till utrotning av Hitler.” Paret kritiserade världens tystnad inför massakern på oskyldiga: ”England är tyst, så även USA, till och med de inflytelserika internationella judarna, så känsliga i sin reaktion på varje överträdelse mot sitt folk, är tysta. Polen är tyst. [...] De som är tysta inför mordet blir medbrottslingar till brottet”, skrev hon.

I varje hjälte bor ett offer. I varje offer finns en förövare. I varje förövare finns en potentiell hjälte.

Kossak och maken baserade återigen sitt engagemang på sin religiösa övertygelse. Med risk för sina liv initierade de omfattande motståndsrörelser och räddningsaktioner vars enda syfte var att rädda judar undan gaskamrarna. Till slut tillfångatogs Kossak själv och torterades i Auschwitz och dömdes till döden. Där kunde storyn ha slutat. Men nej, efter stort lidande befriades hon av listiga undergroundkumpaner 1944. Och efter kriget fortsatte hon att ogilla judendom och judar.

”Våra känslor för judarna har inte förändrats. Vi slutar inte att tänka på dem som politiska, ekonomiska och ideologiska fiender till Polen. Men detta befriar inte polska katoliker från deras skyldighet att motsätta sig de brott som begås i deras land”, skrev hon.

Denna historia sätter fingret på något väldigt rafflande i vår tid: nyansering, komplexitet och just narrativ. I varje hjälte bor ett offer. I varje offer finns en förövare. I varje förövare finns en potentiell hjälte. Ofullkomlighet och bristen på kongruens eller perfektion bygger våra mänskliga väsen. Utan att vara moder Teresa eller Angelina Jolie kan vi i all vår medelmåttighet både värna och uträtta det rätta ... när tillfälle ges. Vi är alla hjälten, förövaren och offret i en och samma person. I olika sammanhang och i olika tider. Med eller utan stöd av valfri ideologi.

Zofia Kossak fick flera utmärkelser för sina insatser under andra världskriget och 2018 tilldelades hon postumt den högsta polska ordern ”Order of the White Eagle”.

LÄS MER: Jag är säker på att alla farmödrar i världen hade gjort samma sak

LÄS MER: Bjuds det på ”massipantåta” i påsk – tacka ja!