Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Kungsgatan i Uddevalla.
”Det är otidsenligt att tro eller hoppas att ett centrum enbart lever på människors shopping. Så ser inte framtiden ut.” Bild: Henrik Lundbjörk

Simone Olofsson: Jag oroas för att Uddevalla blir en ankdamm

Jag tillhör den lyckliga skaran medelålders. Ännu har jag inte framtiden bakom mig och jag ska jobba några år till men ändå, jag slipper oro för framtida karriär och arbetslöshet. Mina influencers är pensionärer. Älskar deras självständighet och avslappnade attityd. Ett liv av erfarenheter, vilken rikedom.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

I nästan hela mitt liv har jag bott i Uddevalla, hjärtat i Bohuslän, och jag älskar det. Har sett staden utvecklas och förändras. Det händer att det skaver i hjärtat men oftast är jag snabb att anpassa mig. Utveckling och förändring är sällan ett självändamål. Senaste exemplet jag kommer på är Museiparken som fått strandpromenad och sittplatser. Härligt! När förändringen slår till är det lätt att bli nostalgisk, känna att det är bra som det är eller till och med, var bättre förr.

LÄS MER: Centrumhandlarna kämpar för att klara sig: ”Det har blivit tuffare”

På promenad i en stad berättar varje område en historia, beskriver en tid. Vi kan avgöra tidsepoken genom utseende på byggnader och områdens planering. Vi kan se var det varit generationsväxlingar. Det är fantasilöst och oseriöst att hela tiden tjata om att nybyggt ska se ut som förr. Jag oroas för att Uddevalla blir en ankdamm, inte hänger med i omvärldens utveckling. I Uddevalla är byggprocesser så långa att när väl bibliotek, fritidsgård, skola eller för all del badhus, kommer till är de redan omoderna för att behoven ändrats. Sätt Uddevallas bästa som mål, det skulle snabbt spilla över på oss alla som bor här, och locka besökare. Se till att målbilden är gemensam! Vi behöver inte ens komma på allt själv.

Jag vill ha modiga politiker som åker ut i världen och tar de bästa idéerna tillbaka hit. Jag vill ha tjänstemän som tillsammans med föreningsliv och övrig kompetens på platsen förverkligar idéerna och gör Uddevalla ännu mer attraktivt.

LÄS MER: Centrums krögare i gemensam satsning: ”Försvinner restaurangnäringen är en stad död”

Om problemet är ett dött torg, fyll det med liv! Inte bilar. Underlätta möjligheten att använda torget. Låt det och hela centrum bli vårt gemensamma vardagsrum. Om man fick skulle det vara loppisbord, uppträdanden och tipspromenader där varje helg, det är jag övertygad om. Tänk att slå sig ner i trappan till Hasselbacken och höra någon läsa poesi, bara för att man har en plats som tillåter det. Det behöver inte vara så himla märkvärdigt. Det är otidsenligt att tro eller hoppas att ett centrum enbart lever på människors shopping. Så ser inte framtiden ut.

Kungsgatan har blivit vacker, men var är den innovativa delen som lockar barnfamiljerna? Gångstråk, blommor och sittbänkar i all ära, det går att med enkla medel göra mer. Färgglada plattor för att kunna hoppa hage, följa en bana för olika sätt att förflytta sig. Konstverk att interagera med, att beröras av. Det behövs inte stora saker för att väcka barns lust och nyfikenhet. Ställ ordning för barnen så kommer barnfamiljerna. Det finns centrala lekplatser, bra, nu behöver vi ta lusten ännu längre in i hjärtat, på gågatorna. Vi i olika delar av medelåldern är redan där. Det finns få saker som är så vackert och uppskattat som generationsöverskridande mötesplatser. Jag har stora förhoppningar på den utveckling som nu sker i Uddevalla och jag vet en sak med säkerhet. Den ljusnande framtid är medelålderns, men vi är inte framtiden och utveckling ska inte ske på nostalgiska minnen, den ska ske för kommande generationer.

LÄS MER: Att gilla allt du ser är inte en mänsklig rättighet