Detsamma kan man säga om kvinnofrågorna, #metoo försvann i mediabruset. En enda fråga dominerade hela valrörelsen så som jag uppfattat det. Flykting/asyl/Integration. Ordning och reda ropas det på och hårdare tag. Inget nytt, detta går i repris om och om igen i historien och just nu är det en stor främlingsfientlig våg över stora delar av Europa. Naturligtvis har vi inte lyckats med Integrationen, det finns anledningar till att människor känner rädsla och är missnöjda men i valrörelsen har dessa känslor fått spela fritt.
En av de absolut bästa filmerna jag sett om Integration heter ”Freedom Writers” och utspelar sig på en skola i USA. Det är ett utanförskapsområde där livet är stentufft, det finns nästan ingen framtidstro utan bara misstänksamhet, hopplöshet och rädsla. Så kommer en ung nyutexaminerad lärare som inte går med på allt detta, hon ger utmaningar och hopp. Filmen bygger på en sann berättelse.
I filmen får man se en kille rita en bild av en mörk kille med stora läppar och får hela klassen att skratta, alla utom han som får bilden. Läraren blir väldigt arg och konfronterar klassen med att berätta om en annan bild. Hon berättar att en gång så ritade man sådana här bilder men då var det ofta med en stor näsa, det var judarna man försökte skämta om. Så småningom blev det helt legitimt att göra så, det fortsatte med att man satte in dessa bilder i tidningarna och fick fler att skämta om dem.
Sen började artiklarna, generaliseringarna, osanningar att bli till sanningar, för hör man dem tillräckligt många gånger är det lätt att tro på dem. Vi vet hur det fortsatte, till slut slog man in fönsterrutorna i judiska affärer på kristallnatten och resten är en ofattbar studie i grymhet. Låt oss aldrig glömma andra världskriget, låt oss inte sluta berätta hur det började och hur det slutade.
Någon kanske undrar om präster ska lägga sig i politiken? Jag tror kyrkan måste lägga sig i eftersom ordet också måste få bli handling, även om det inte alls handlar om partipolitik då Gud är alldeles för stor för att rymmas i ett parti. Dessutom har ju kyrkan sin berättelse att berätta. Jesus var flykting från början, ett jagat litet barn som var på flykt från en maktgalen man som ville döda honom.
I dag hade Jesus behövt söka asyl i något land men då fick han en frizon i Egypten. I Bibeln står det att ”Herren ger främlingar skydd, stöder faderslösa och änkor, det är ju en stor del av dem som blivit drabbade av krig då som nu.
Vad kan vi då göra? Vi kan just nu vara precis det Jesus sa till oss att vara, nämligen världens ljus och jordens salt. Saltet är väldigt bra förebyggande för att moralen inte ska ruttna, vi får inte bli bittra. Ljuset handlar om hoppet, hur stor skillnad ett enda ljus kan göra när allt är mörkt. Att våga sätta sig bredvid främlingen på bussen eller kvinnan med slöja, våga byta några vänliga ord. Våga ge den ensamkommande killen ett leende och säga hej. Inse att vi är rätt lika vi människor. Vi behöver varandra och vi behöver sluta vara rädda. Inte naiva för det är något annat. Låt oss inte bli vi och dom.
Det finns en regel som alltid är bra att ha med sig: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem”.
