Catarina Svensson Brodén, komminister i Dalabergs församling, skriver veckans Mellan raderna.
Catarina Svensson Brodén, komminister i Dalabergs församling, skriver veckans Mellan raderna. Bild: Per Landén

Livet blir spännande när vi vågar dela våra berättelser

I veckan kom ett meddelande om att några delar av Sverige riskerar att bli utan jordgubbar till midsommar. Så viktigt är det med jordgubbar på midsommar. Vi har våra traditioner och runt dem byggs stämningen. Jordgubbar är starkt förknippat med midsommar.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Inför midsommarhelgen handlar det mycket om maten i media, dukningen och hur vi kan göra på bästa sätt för att få en lyckad fest. Det som ändå är det viktigaste är kanske de som är runt bordet, gästerna? Det är ju ändå så att det är någon vi vill dela maten med och det är ju det som de flesta högtider handlar om, att vi äter tillsammans.

På Jesu tid betydde det väldigt mycket att dela en måltid hemma hos någon. Att bjuda in en gäst till sitt hus var stort. Både som värd och gäst förändrades rollerna. Erfarenheten hade visat att om man delade bröd och vin tillsammans så fanns det risk att man kom närmare varandra, blev vänner. Samtalen som flödade under kvällen var helt annorlunda än om man hade ett möte utanför huset för att lösa ett problem. När man delade maten runt bordet delade man också en bit av sig själv, människor öppnade sig och ofta kom det en berättelse från någon del av ens liv som man aldrig annars skulle berättat. Den man åt med i sitt hem kunde man sen inte gå ut och prata illa om, man hade liksom fått ett osynligt förbund.

ANNONS

Jag tror egentligen inte att så mycket har förändrats runt borden och oftast äter vi kanske med dem vi känner väl eller är släkt med. Jesus blev anklagad för att äta med syndare, sådana skulle man inte umgås med och verkligen inte dela en måltid med, men det gjorde Jesus gärna. Han gick till den som bjöd in honom i sitt hem. Jesus har inte den människosynen som delar in människor på det sättet.

Jesus brydde sig inte alls om ifall det surrade rykten, inte heller om han inte hamnade på ”innelistan”, han brydde sig mer om dem han mötte. Hade någon halkat in på en farlig väg så ville han gärna ge den personen andra perspektiv, visa nya kartor och vägar, i varje människa såg Jesus möjligheterna.

Tänk om vi kunde gå i hans spår. Att våga se över gränserna, vilka spännande samtal det blir runt bordet med nya gäster och då kan man få smaka ny mat som kan bli en del på framtidens midsommarbord! – pizza och tacos är ju fredagstraditioner som inte är svenska.

På en kvinnofrukost mötte jag ett fantastiskt gäng kvinnor som gjort detta. De träffades och lagade mat tillsammans för att sen dela berättelserna runt rätterna. Deras träffar resulterade i en bok som heter ”Muufo, piroger och kåldolmar” och vi får i den följa en matresa med Potatisgårdens vänner. I boken finns hundraåriga recept från olika kulturer världen över. Så många spännande och goda recept och så många spännande möten och berättelser. En underbar bok!

ANNONS

Jag tror många av oss har recept som följer släkter, men ofta bakas detta ur ett minne man själv lärt sig. Mormor använde kopp och knivsudd, en näve fanns också med, det var sällan hon sa en deciliter eller så, därför kan det vara spännande att ge vidare ett älskat recept som är genomarbetat för i dag. I boken står det att just mat är identitetsskapande och säger något om vilka vi är och var vi kommer ifrån, mat handlar ju om mer än att vi blir mätta. Det handlar om trygghet, minnen, sammanhang och dofter. Oavsett var vi kommer ifrån så finns det med, oavsett om vi firar midsommar, jul, påsk, chanukka eller eid-al-fitr så vet vi precis vad vi ska ställa på bordet.

Livet blir spännande när vi vågar dela våra berättelser runt bordet. Traditioner och musik kan pigga upp det men framförallt är väl alla högtiders bästa ingredienser en stor portion kärlek blandat med nyfikenhet, en näve bus och lek och en knivsudd allvar blandat med stor plats i hjärtat för att mötas runt bordet.

ANNONS