Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt Bohusläningen
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Hakon Långström, präst i Svenska kyrkan, skriver veckans Mellan raderna.
Hakon Långström, präst i Svenska kyrkan, skriver veckans Mellan raderna.

Ljuset som besegrar inte bara vinterns mörker

Natten går tunga fjät, runt gård och stuva. Kring jord som sol´n förlät, skuggorna ruva.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Luciasången med dess ålderdomliga ord rör vid något allmänmänskligt. Upplevelsen av mörker och skuggor. ”Natten var stor och stum”. Längtan efter ljuset. Och uppfyllelse av denna längtan.

Mörker är inte bara förvinterns mörker. Det är också sådant som förmörkar tillvaron. Allt ifrån det som kallas otur, i år infaller ju Luciadagen fredagen den 13:e som skrockfulla håller för en otursdag, till det som är mycket värre. I det mörka, när skuggorna ruvar, längtar vi efter att ljuset ska bryta in. Ibland kan man höra: Det är svårt att stå ut med mörkret i november och december. Men bara det blir Lucia så ljusnar det. ”Då i vårt mörka hus, stiger med tända ljus, Sankta Lucia, Sankta Lucia”. Ljuset skingrar mörkret.

Man skulle kunna sätta rubriken Från mörker till ljus över Johannes evangelium. Redan i inledningen står förvissningen och löftet: ”Och ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det.”

Sankta Lucia betyder ju heliga Lucia. Den unga kvinnan från Syrakusa på Sicilien som led martyrdöden år 304 för sin kristna tro under den romerske kejsaren Diocletianus förföljelse. Hon kallas helgon. Inte av egen helighet utan av helighet hon fått av Gud, den Helige. Hon lyser inte av eget ljus utan av ljus hon fått av Gud ”som är ljus och inget mörker finns i honom” som Johannes skriver i sitt första brev. Dagens lucior bär en krona av ljus och tärnorna har ljus i sina händer. Stjärngossarna bär strålande stjärnor. Ingen i luciatåget lyser av sig själv utan av givet ljus.

Det ljus Gud givit alla människor är han som kallas Världens ljus. ”Det sanna ljuset som ger alla människor ljus” som Johannes skriver. Hans namn är Jesus. Han besegrade mörkret på världens mörkaste dag, långfredagen, och uppstod på världens ljusaste dag, påskdagen. Det är om honom vi med psaltarpsalmens ord kan säga: ”I ditt ljus ser vi ljus”.

Orden ”jord som sol´n förlät” i luciasången betyder ju jord som solen övergav. Så upplevs ju natt och vintermörker. Och så kan mörker i livet upplevas. Att bli övergiven eller känna sig övergiven är förskräckligt. Men Gud övergav inte jorden trots allt dess mörker. I begynnelsen sade han ”Varde ljus!” Och när rätta tiden var inne sände han sin Son, solen som går upp i världens mörker. Han som inte överger oss utan förlåter oss när vi besvarar hans längtan efter oss. Hans löfte till sina lärjungar är: ”Se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.”

Så är vi alla kallade att ta mot helighet och ljus av honom. Och lysa upp världens mörker där skuggorna ruva. I luciasångens sista vers sjunger vi: ”Mörkret skall flykta snart, ur jordens dalar. Så hon ett underbart ord till oss talar”. Så får vi berätta om Jesus, världens ljus, som besegrar mörkret. Då kommer också vi med underbara ord!