Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Marcus Blomgren: Parkeringsfrågan i Uddevalla är lika med marshmallowtestet

För ett par månader sedan skrev jag om den intrikat invecklade badhusdebatten, ett politiskt ok som tyngt ner Uddevalla sen urminnestider. Men det finns en annan het potatis som skållat staden minst lika mycket, en debatt lika infekterad som mina metaforer är framtvingade.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Parkeringsplatser i centrum. Sammanfattningsvis tycker folk att bristen på parkeringar urholkar centrumhandeln, och bidrar till att slussa folk till Torp istället. Min genomförliga research (att söka på "parkering" i Uddevalla: aktuella händelser på Facebook) visar också att när det väl finns parkeringar är priset för högt.

Vilken förträffligt möjlighet för mig att lösa ännu ett pockande problem i Uddevalla, för jag har en lösning. Jag säger bara: marshmallow.

Det notoriska marshmallowtestet visade att de barn som väntade på fler marshmallows istället för att bara äta en direkt levde mer framgångsrika liv. Jag menar att man kan applicera detta på parkeringsfrågan, att äta upp marshmallowen direkt motsvarar att bygga fler gratisparkeringar. Men en stor del av stadsplanering är att spå framtidens förutsättningar, och hur många år till kan vi förutsätta bilens stora roll i vårt samhälle?

Av anledningar för osammanhängande för att delge här filmade jag de flesta kommunfullmäktige i staden mellan 2016 och 2018 med Lokal TV Uddevalla. Parkeringsfrågan dök upp ofta, men det var en idé som fick mig att vakna från min annars dimmiga, djupa dvala. Det var ett förslag rörande ett underjordiskt garage för självkörande bilar, en framtid som inte är omöjlig om två årtionden. Tanken är att bilarna kommer lämna av sina passagerare någonstans och sen åka och parkera sig själva där, för att åka upp igen när de blir tillkallade.

Det här är ett skolexempel på att vänta in fler marshmallows. Onekligen kommer framtidens förhållande till bilen förändras. Så ska man äta marshmallowen och göra de kommande 20 åren bättre, eller vänta och göra de kommande 200 åren bättre?

Men här ser jag möjligheten att ta det ett steg längre. Och då menar jag inte ens självkörande flygande bilar, utan att Uddevalla som fysisk plats inte kommer vara relevant. I framtiden kommer allt hända i virtual reality (ett slags VHS fast för hjärnan), från skolgång, jobb, ärenden och underhållning.

Men det finaste med ett virtuellt Uddevalla - UddeVRlla - är att alla kommer kunna få uppleva sin individuellt anpassade utopiska version av staden. För dig kanske Uddevalla är en enda stor parkeringsplats? Är Gallionen inte nymålat i grått, utan förvandlat till något vackrare, till exempel ett hål i marken? Finns det fler badhus än pizzerior?

Låt Uddevalla bli den stad som väntar på marshmallows längst av alla, släng alla planer på nya parkeringar och börja programmera UddeVRlla 1.0 istället. Absolut, det blir inte kul de kommande 30-40 åren, men om det är priset för att bli den virtuella världens Paris är det ett pris vi borde vara villiga att betala.