Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Pär Arkbro, pastor i Equmeniakyrkan, skriver veckans Mellan raderna.

Religionsfrihet är inte att slippa möta religion

Lite tom i huvudet och trött efter fyra dagar med Equmeniascouter på läger ska jag försöka dela några tankar till dig som läser.
Jag mötte en ung kille som upplevde att han blivit påhoppad av en man som skulle berätta om sin kristna tro. Han kände sig trängd och inte respekterad. Jag kunde bara hålla med honom, det är inte roligt när det händer. Men om vi önskar frihet händer det. Vi måste lära oss att lyssna till varandra.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Att vara på scoutläger är en märklig upplevelse. Man går in i en annan enklare värld. Barn och unga får uppleva andra värden än hemma och i den närhet det är att dela tält respekten för varandras utrymme.

Sen kan det hända saker som att man på skoj gömmer ledarens sovsäck och att nämnda ledare lyckas göra det samma med scoutens. Sen skrattar vi tillsammans åt hyssen.

På årets läger i Flötemarken har vi samtalat om miljön. Vi har pratat om vad vi kan göra i vår vardag för att göra mindre belastning på miljön. Vi har också talar om samtalsklimat, hur man ger utrymme för varandra. Vi har också delat vad den kristen tro kan betyda för människor och kan leda till engagemang för andra och för världen.

Jag är själv så tacksam att jag fann den kristna tron i min ungdom. Den har gett mig ödmjukhet för andras tro, den har gett mig engagemang för utsatta människor. Mitt eget uttryck – som jag verkligen inte är ensam om – är att jag vill följa Jesus, att min tro är en relation till Gud som påverkar mitt liv. I den relationen finner jag hopp och kraft. Den övertygelsen delar jag gärna till människor jag möter men inser samtidigt att jag måste göra det i ödmjukhet.

Därför blir jag ängslig när vi i den sekulära staten Sverige får för oss att religionsfrihet är friheten att få slippa möta religiösa uttryck. Frihet måste vara att jag inte tvingas att tro som du, att jag kan få välja själv, att jag kan få gå därifrån. Frihet måste ju vara att många röster kommer till tals, inte bara de jag gillar vare sig det handlar om politiska eller religiösa övertygelser. Men om min övertygelse handlar om att begränsa andras övertygelse så spelar den ingen roll om den är med eller utan tro.

Om den sekulära staten styras av rädsla för religionsutövning blir den lika fundamentalistisk som fundamentalistiska religiositet kan bli. Vi måste kunna samtala om de sammanhang som inte ser till allas lika värde, som inte ger utrymme för människor vare sig det handlar om kristen tro, muslimsk tro, annan tro, politisk övertygelse eller utövande av idrott. Vi kan inte döma ut allt för att det finns någon sida som är dålig eller som jag inte tycker om. Vi tycker idrott är bra trots att det finns både utslagning och doping som dess sämsta sida. Låt oss samtala så om alla sammanhang.

Det är såna värderingar jag önskar scouterna ska upptäcka. Det är en sådan tro jag hoppas de finner, en sådan relation till en helig Gud, som skapar tolerans och förståelse.

Saliga de som håller fred, säger Jesus. Det är ord jag vill lyssna till.