Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Hakon Långström, präst i Svenska kyrkan, skriver veckans Mellan raderna.

Samvetet är vårt kalibreringsinstrument

Alla människor har ett inbyggt kalibreringsinstrument som ska skilja mellan ont och gott. Det kallas samvetet och talar om för oss vad som är det rätta att göra och vad som är orätt.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Som med alla mätinstrument kan man välja att rätta sig efter det eller inte. Man kan också försätta det i viloläge, något de gamle kallade ett sovande samvete. Ännu värre är det om man tystar ner samvetets röst så länge att det förmörkas.

1878 års katekesförklaring – som igår kom i ny utgåva med moderniserat språk – svarar på frågan: Hur erfar vi Guds lag i vårt hjärta? ”Genom samvetet, som pekar på och uppmuntrar till det som är gott, men förbjuder och tar avstånd från det onda.” Med hjärtat menas det innersta i personligheten. Samvetet är alltså inte något som bara sitter i huvudet.

I Romarbrevet skriver aposteln Paulus: ”Hedningarna har inte lagen, men om de av naturen fullgör lagens krav, då är de sin egen lag fast de saknar lagen. Därmed visar de att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan; om det vittnar också deras samvete.”

”Även när det inte finns en lag så finns det samvete” har Publilius Syrus, som levde århundradet före Kristi födelse, skrivit. ”Jag godtar bara en tyrann här i världen, och det är den lilla stämman inne i mig själv”, har Mahatma Gandhi sagt.

Det visade sig att det inte räckte med den lag Skaparen byggt in i hjärtat. Den måste ges i skriven form, först på Sinai berg och sedan i Gamla och Nya testamentet i Bibeln.

Katekesförklaringen igen: ”Guds lag måste uppenbaras i Bibeln, därför att den i hjärtat inskrivna lagen blivit fördunklad genom synden.”

Samvetet, förmågan att skilja mellan rätt och fel, spelar en stor roll i det kristna tänkandets historia. ”Det är varken tillrådligt eller ofarligt att köpslå med samvetet”, sade Martin Luther.

Även i samhällsdebatten avhandlas samvetet. Albert Einstein har sagt; ”Gör inget som går emot ditt samvete, även om staten säger det.” Samvetsfrihet är en rättighet enligt FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Trots det har ett riksdagsparti föreslagit att ordet samvetsfrihet ska strykas när det gäller vårdpersonal och att ordet ”vårdvägran” ska skrivas in i hälso- och sjukvårdslagen.

Det visar att samvetsfriheten ständigt måste försvaras mot angrepp. Samvetsfrihet är något som diktatorer varit rädda för, de må ha hetat Hitler, Mussolini, Stalin, Franco eller Mao.

Lagen får aldrig stå ensam. Evangeliet om att Gud är barmhärtig och vill förlåta oss för Jesu skull ska förkunnas. Vi behöver ta emot det och när vi har dåligt samvete låta det leda till bekännelse och bön. Då blir vi underbart befriade. Och i vår tur villiga att förlåta våra medmänniskor.

Samvetet är ett kalibreringsinstrument. Men som var och en som arbetar i ett laboratorium vet, måste sådana i sin tur kalibreras mot något fast. Det är klokt att lyssna till samvetets röst. Men det är också klokt att kalibrera det mot Guds ord. Om vi gör det kan det bli ett med Gud samstämt vetande.