Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Pär Arkbro, pastor i Equmeniakyrkan, skriver veckans Mellan raderna. Bild: Ronny B Nilsson

"Tacksamhet ger perspektiv på så mycket"

Kliver i väg från kyrkan för att köpa lite lunch och möter tre damer som ska på födelsedagskalas. Deras väninna ska fylla 90 år. Själva har de redan passerat den åldern. Jag skojar om att jag snart närmar mig pension men de svara: “du är ju ung, pojke” och så skrattar vi tillsammans.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

När jag kliver vidare tänker jag på mamma som inte är så klar i varken tanke eller kropp som de här kvinnorna. Jag har av pappa (och mamma om hon minns) fått tillåtelse att ta hand om en del av hennes teologiska litteratur. Jag har bland annat fått min mammas tidebönsbok. Tidebön är en form av bön där man läser texter från boken Psaltaren i Bibeln. De är böner som speglar människans innersida. Där finns tankar som tar sin utgångspunkt i en människas önskningar, avundsjuka, hämnd, intriger, längtan, utsatthet, ensamhet men också behovet av att möta helighet och förändring. Där finns böner efter förlåtelse, omsorg och kärlek. När jag läser dessa böner i min mammas bok hittar jag understrykningar, anteckningar, egna formuleringar som jag förstått varit viktiga för henne.

Mötet med de tre kvinnorna med sina rullatorer och min mammas bönbok gör något med min tanke. Jag återkommer till ett ord som blivit så viktigt för mig, ordet tacksamhet. Tacksam för mötet med dessa tre livserfarna kvinnorna och deras glädje för ett 90-årsfirande. Tacksamhet för att min mor ännu finns i livet även om vi inte kan dela tankar och ord på samma sätt som förr. Tänker på stunden vi fick vid hennes säng när hon bad mig och pappa att be barnabönen “Guds som haver barnen kär, se till mig som liten är, vart jag mig i världen vänder står min lycka i Guds händer”. Hon håller oss i händerna och det känns så gott och som vi delar något stort i dessa enkla ord.

Ger perspektiv

Varje dag försöker jag göra en liten övning där jag går igenom min dag och försöker att se vad jag kan vara tacksam för denna dag. Det kan vara enkla saker som ett samtal, ett möte jag haft med människor, att jag ska få en ny arbetskollega, att inget hände på vägen hem, att min fru mötte mig när arbete var slut, att hon hade förståelse för att jag behövde jobba över osv.

Jag har upptäckt att om jag lär mig tacksamhet så ger det perspektiv på så mycket. Jag behöver inte handla nytt för jag är tacksam för det jag har, tacksamheten minskar också min stress. När jag lär mig tacksamhet blir det heller inte så farligt att misslyckas för det har ändå gått bra rätt många gånger också, och det är man ju tacksam för.

Hjälpa miljön, relationer och göra världen vackrare

Denice som var utbytesstudent och både hos oss några månader på 70-talet tyckte det var märkligt att vi bara bad Gud att välsigna maten vi åt. Borde ni inte också tacka för att ni får mat? Så än idag när vi ber för maten drar vi ihop välsignelse och tackbönen till en bön och vi påminns om vad den unga flickan lärde oss. Om vi lär oss tacksamhet tror jag det skulle hjälpa vår miljö, våra relationer och göra vår värld lite vackrare. Kanske är det naivt, men då är jag gärna naiv och tacksam för allt det goda jag möter trots att livet är rätt jobbigt ibland också.

Och har du kommit ända hit i krönikan, så får du mitt tack för att du läst mina ord. Tack!