Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Catarina Svensson Brodén, komminister i Dalabergs församling skriver veckans Mellan raderna.

Tala med i stället för om varandra!

Dialog handlar inte om att mötas och bara prata väder och vind utan att våga samtala om det som berör det viktiga i människors liv.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Religioner kan inte mötas, bara människor. Skapa mötesplatser och bygga relationer, mötas i all enkelhet över en kopp kaffe gör det okända känt och det otrygga tryggt. Att prata med varandra i stället för om varandra får konsekvenser. Det handlar om att ta in en främmande människas perspektiv.

I all form av dialog förutsätts människor som är villiga att gå in i den processen, att våga lära känna det främmande. Det är inget vi kan läsa in, även om kunskap är en stor hjälp på vägen, att våga gå in i en dialog handlar om processen att inte i förväg ha alla svar utan inse att dessa möten förändrar dem som är med.

Att resonera om en annan tro och teologi är mycket annorlunda mot att tala med någon om tro och teologi som utövar sin religion. Det handlar om en Gudsrelation. Marika Palmdahl, präst i Göteborg och erfaren i religions- dialog skriver detta. Den kunskap som finns i böcker om exempelvis islam handlar ofta om profeter, kalifer, religiösa högtider, sharia och islams fem grundpelare.

Den bild som massmedia förmedlar lägger vikten vid religiös extremism och terrorism. Däremot i mötet med troende muslimer är det mer vanligt att islam handlar om tro och tillit till Gud, hur man vill leva för att vara en god människa.

För tredje året i rad anordnas Religionsdialogveckan i Dalaberg. Veckan ger möjligheter att mötas vid olika bord, i olika diskussioner. I dag har det varit skolfrågor, med en mycket sakkunnig panel bestående av imamer, präst och forskare från Högskolan Väst.

Veckan fortsätter i dialogens tecken, ett arbete för fred och förståelse. I en religionsdialog gäller det att vara sann mot sig själv, öppen för andra. Många som är rädda för konsekvenserna av en sådan dialog missförstår att vi ska bli mer lika varandra, att någon av religionerna ska ”förlora”, då är det inte en dialog. Själva ordet dialog kommer ur det grekiska verbet dialogizomai – att diskutera genom ord. I ekumeniken och inom det interreligiösa har ordet betytt ett öppet samtal mellan olika parter som både talar och lyssnar. Kyrkornas världsråd redovisade 1977 resultatet av tio års dialogarbete mellan kristna och muslimer. Man definierade just dialog som ett möte mellan människor i ömsesidig respekt, frimodighet och öppenhet. Dialog är alltså inte primärt en diskussion eller förhandling utan snarare ett samtal som syftar till ökad förståelse för varandra.

Inom religionsdialogen skiljer man ofta mellan fyra olika typer av dialog: Det levda livets dialog, social dialog, intellektuell dialog och kontemplativ dialog.

Levda livets dialog kan handla om att finna lösningar för att praktiskt kunna leva tillsammans, den andra mer om att arbeta tillsammans för ett gott samhälle. På konferenser finns ofta den mer intellektuella dialogen som ofta sker med religionsföreträdare och till sist den kontemplativa kan handla om att kunna mötas i bön. De första handlar om möten mellan människor och de två andra är mer teologi.

Dialogen handlar inte om att mötas och bara prata väder och vind utan att våga samtala om det som berör det viktiga i människors liv, att både lyssna och tala. Det är inte alltid enkelt men det är i mötet det sker. Genom äkta samtal känner vi med, känner igen och får sam- tidigt helt nya perspektiv. Att våga mötas utan pek- pinnar och dömande. När du får vara du och jag får vara jag kan vi bygga det goda samhället. Ingen kan göra det själv! Sanningen ska göra oss fria, säger Jesus. Det är alltså ingen nytta att försöka vara någon annan. Var dig själv, den absolut bästa början!