Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Dan Blessed, pastor i Pingstkyrkan i Uddevalla, skriver veckans Mellan raderna.

Uppmuntra någon!

För ett par dagar sedan hade jag en sån där dålig dag. Du vet – en dag då allt går i moll. Då man är nedstämd och glaset är halvtomt. Motvind och uppförsbacke i känslolivet.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Kanske har du aldrig haft en sån dag, men dom hälsar på hos mig ibland. Jag är tyvärr inte så bra på att hantera dom dagarna. Jag gillar mer när det är glatt, härligt och solen skiner in i själen.

Jag hade fått ett telefonsamtal där personen i fråga uttryckte sitt missnöje med mig. Väldigt tydligt. Från min horisont kände jag mig påhoppad och ansåg att jag hade rätt. Jag behövde inte ta åt mig detta. Ändå sänkte det samtalet mig. Säkert har du liknande berättelser om händelser i livet – stora som små – som fått dig att bli nedstämd.

När jag likt Ior från Nalle Puhs saga satt och suckade som bäst på mitt kontor så ringde telefonen igen. Med stort motstånd plockade jag upp luren och svarade försiktigt. Rädd för att ännu en gång få en verbal käftsmäll. Men detta samtal var annorlunda. Denna person hade en helt annan agenda. Hon ville bara ringa och uttrycka sin tacksamhet och uppmuntra mig i det arbete jag gör i kyrkan.

Wow!

Vilket samtal! Inte långt. Inga speciella hyllningar eller utläggningar. Bara en enkel uppmuntran.

Två samtal. Två människor. Två helt olika resultat.

Om det första samtalet sänkte mig, så lyfte det andra upp mig igen och gav mig mod att skaka av mig känslan från det första. Tänk vad ord kan göra. De kan verkligen riva ner eller bygga upp. Tänk vad viktigt det är att vi är medvetna om vad vi säger och hur vi uttrycker oss.

Det kan göra stor skillnad för mottagaren. Är vi med och bygger upp människor eller river vi ner? Tänk om vi skulle kunna bli lite bättre på att uppmuntra varandra!

Jag tror att om vi tänker efter så har vi något gott att säga om i princip varje medmänniska. Någonting som vi tycker glimmar till eller som är unikt hos just den personen. Säg det då!

Håll inte inne med allt gott du går och tänker om någon. Uttryck det istället. Skicka ett sms. Ring ett kort samtal. Eller varför inte posta ett gammalt, hederligt vykort? Visa din uppskattning. Var generös med beröm och uppbyggande kommentarer.

Tänk om alla människor skulle ha som mål att åtminstone uttrycka en uppmuntrande sak per dag till någon annan. Vad skulle det göra med vårt samhälle? En enkel, positiv kommentar.

”Vad fin du är”

”Du är så duktig på att sjunga”

”Oh, va kul att se dig!

Man behöver ju inte vara raketforskare för att klara av det. Det är ju egentligen inte så svårt. Det ska bara göras.

Bibeln nämner på flera ställen att vi ska uppmuntra och uppbygga varandra. Om till och med den Heliga skriften uttrycker detta så kan det faktiskt finnas en poäng. Gud vet ju hur vi människor funkar på insidan.

Testa under hösten att vara generös med uppmuntran. Stretcha dig själv och se vad som händer. Jag tror att när du vågar sprida lite glädje och uppmuntran runt omkring dig, så kommer uppmuntran likt en bumerang att vända tillbaka till dig och träffa din själ. Det man sår får man skörda. Kanske när du behöver det som bäst . . .

Och förresten: Vad bra du är!