Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Catarina Svensson Brodén, komminister i Dalabergs församling, skiriver veckans Mellan raderna.

Våra drömmar är värda att kämpa för

Det går inte att blunda längre. Förra veckan skickades ett plan till Kabul och så briserar bomben dagen efter

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Jag sitter i publiken på Nösnäsgymnasiet i Stenungsund denna regniga kväll när det börjar. Ungdomar från Afghanistan och härifrån har tillsammans gjort denna föreställning som skapades ur en längtan att överbrygga gränser. Fokus är ungdomarnas drömmar, alltifrån att vilja bli pizzabagare till FN:s generalsekreterare samt drömmen om att få stanna i Sverige och få leva i fred och frihet.

Olika scener dras ihop av en osynlig röd tråd om hopp, om att aldrig ge upp sin dröm även om det ser mörkt ut. Helt kört verkar det vara när vi får följa med till Migrationsverket och möta en tjänsteman som frågar och fyller i svar som han tycker passar formuläret bäst. Att det är krig i den sökandes land verkar inte alls vara något särskilt skäl eller undantag.

De flesta drömmar handlar i grunden om att få vara den man är, att bli älskad och få leva i trygghet. Från tjejen som är gay till tjejen som riskerar att bli bortgift är suckarna tunga när de ändå tar på sig träningsskorna. Tråden för oss vidare till två 18-åringar, en svensk som får bricka på sängen och det pratas om körkort medan killen från Afghanistan kastas ur sitt boende på sin födelsedag eftersom han blir 18 år.

Smärtan och sorgen i berättelsen om en killes båtflykt till Grekland från Turkiet, utpressarna och mottagandet i Sverige berör starkt och det blir så tydligt hur fel systemet är. Så här ska det ju inte vara!

Anna Berglund skriver i sin krönika i Stenungsunds Lokaltidning: ”Det får vara nog nu. Inga fler plan. Inga fler tonåringar i handbojor och inlåsta i månader för att de hade drömmar!” Hon beskriver sen nuläget för de unga som är från Afghanistan. En personal på ett boende i närområdet har varit med om 13 självmordsförsök på ett år. Ungdomar som ser döden som ett bättre alternativ än att utvisas dit. UD avråder oss alla i Sverige från att resa till Afghanistan, men det är alltså okej att skicka ung- domar rakt ut i detta inbördeskrig?

Det går inte att blunda längre. Förra veckan skickades ett plan till Kabul och så briserar bomben dagen efter. Bomber bryr sig inte om åldrar.

Ungdomarna har rätt i föreställningen, våra drömmar är värda att kämpa för – tillsammans!

Gud behöver våra armar för att kramas. Leonard Cohens låt ”Det finns en spricka i allting – det är där ljuset kommer in” blir aktuell när vi inser att vi står i denna spricka just nu men också i ljuset. Där finns Gud.

I onsdags kväll tändes det ljus i Stenungsund för läget i Kabul, alla de som skadats, dödats eller mår väldigt dåligt. Det tänds också ljus för att de som är här inte ska behöva sättas på ett plan dit. På fredag gör vi det i Uddevalla – ljusmanifestation, håll utkik efter tiden.

Tänd ett ljus och låt det brinna! Låt aldrig hoppet försvinna!