Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

Catarina Svensson Brodén. Bild: Per Landén
Catarina Svensson Brodén. Bild: Per Landén

Vi bestämmer inte hur 2021 blir

Vi lämnar ett annorlunda år. Försiktigt hoppfulla smyger vi in i 2021 fastän allt fortfarande är annorlunda. Statistiken är fortsatt hög och innebörden för den enskilda människan bakom siffrorna är tuff. Vi försöker hålla i och hålla ut men det är mycket svårare än vi trodde. De sociala kontakterna betyder så mycket mer än vi kan förstå.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Vi tackar Gud för mobiltelefonen, Facetime och Whatsapp. Vi har lärt oss Zoom, Teams och andra möjligheter att ha möten på. Det är effektivt men det är ändå något som fattas. Det kanske är nu vi inser vad det är som är värdefullt? Kanske är det nu som vårdpersonalens löner äntligen går upp till sin rätta nivå? För handen på hjärtat så har det hittills varit mer lönsamt att arbeta med maskiner och pengar än med människor. Är det så att sjukvården är bland det viktigaste vi har så måste vårt system visa det. Det finns inte ord för det arbete som sjukvårdspersonalen utför just nu. Jag är fylld av beundran av hur ni dag efter dag orkar att ge max! Tack! När vi blir sjuka förstår vi mer.

Låt oss heller inte glömma att trots alla skönhetsbehandlingar och forskningsframsteg så kommer vi, om vi har tur, att bli gamla och sjuka. Vi behöver uppgradera att bli äldre. Vis och erfaren i vår västerländska kultur har inte direkt varit en höjdare.

Så här står vi mitt i allt och 2021 har precis börjat. Hur är det med nyårslöftena? Några personer sa på radion att nu fick det räcka, inga fler löften om att avstå. Hela 2020 har handlat om ”att inte …"

Kontroll kan vara bra men har ingenting att göra med hur allt blir. Allt kan vändas i ett enda andetag.

Jag minns förra nyåret. Var kaxig och sa att 2020 skulle bli ”kroppens år”, äntligen skulle jag träna mig stark och slank. Blev det så? Ja, på ett vis för jag skadade mig allvarligt i ryggen och blev på så sätt tvungen att träna mycket för att klara vardagen. Jag har blivit stark men på ett helt annat sätt än jag planerade.

Minns alla poddar jag lyssnat på och självhjälpsböcker jag bläddrat i, tron på att om vi tänker på ett visst sätt så blir det så. Jag minns att jag hörde någon säga, nästa år ska bli mitt bästa år, nu är jag redo. Det är inte vi som bestämmer hur nästa år ska bli. Kontroll kan vara bra men har ingenting att göra med hur allt blir. Allt kan vändas i ett enda andetag.

Det betyder inte att vi ska sluta drömma och sätta upp mål! Nej, enda sättet att uppfylla våra drömma är ju att planera och ha vår bild inom oss för att nå den men kanske är det bra att ha en aning om att det är mer än vi själva som spelar in … Exempelvis våra existentiella villkor, vi är människor och kan inte överblicka allt. Min erfarenhet är att vägen till målet är så viktig, rastplatserna där vi kan njuta och möta andra på vägen (precis det som varit svårt i år). Klyschan om att ”fånga dagen” som vi inte alls behöver jaga utan bara vara i.

Just nu vill jag leva, just nu. Just nu vill jag känna, just nu. Känna blodet som pulserar, Känna ljuset i mina ögon, känna tiden som passerar – just nu! Se det som finns omkring oss, tacka för allt vi har och ge och ta emot kärlek precis där vi är. Att våga dela både glädje och sorg. Ibland också acceptera det som blev och det som inte blev.

Jag ger inga nyårslöften men ber: Ske Din vilja!

Det är i Guds trygga händer jag vill vara 2021. Då vet jag att hur det än blir så kan Gud hjälpa mig hitta i det som är, det bästa för mig. Vem vet vad det är jag ska lära mig? Utvecklas i? Bli mer kärleksfull av?

Vem kan bedöma vad som är ett meningsfullt liv?

Det enda jag vill är att leva just nu, fullt ut i det liv som är mitt.

I den stund som är min på jorden. Jag tar helt enkelt Gud i handen och går.

Det önskar jag dig också 2021 och allt gott som finns!