”Skulle vi få bevittna ytterligare en så kallad mind fuck till evenemang, eller skulle vi få se en succé?”
”Skulle vi få bevittna ytterligare en så kallad mind fuck till evenemang, eller skulle vi få se en succé?” Bild: Niclas Jonasson

Marcus Tigerdraake: Att få se granen tändas är värt några armbågar i fontanellen

”Favorit” i repris? Efter fjolårets antiklimax skriver Marcus Tigerdraake återigen om julgranständningen på Kungstorget i Uddevalla.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
usernewspaperlogoutofferarrowcommentsSökSuperlokaltclockplaytwitterfacebookinstagramNotifikationerNotifikationer avNotifikationerstampenpencilusersusers outlinedclocklockdatabasecheckbox-checkedcheckbox-uncheckedlikecheck_circleexclamation-solidgrade

Ingen som var där har glömt julgranständningen den 18 november 2021, som cementerats som en av de märkligaste dagar i Uddevallas historia. Jag skrev om den förra året, och för de som inte var där var det en kejsaren är naken-situation där tusentals människor stod på torget och väntade på att en sedan flera timmar fullt lysande gran skulle tändas.

Jag kände därför givetvis ansvaret att recensera även årets upplaga. Skulle vi få bevittna ytterligare en så kallad mind fuck till evenemang, eller skulle vi få se en succé?

Förväntningarna är försiktigt optimistiska när jag och min numera höggravida men alltjämt korvintresserade fru åker ner till stan. Klockan 18.00, som vi har förstått, kommer granen och alla julljus i staden tändas unisont och på ett triumfatoriskt, mäktigt sätt lyfta staden ur dess mörker. Det var trots allt detta majoriteten trodde skulle hända förra året, men så var ju kommunikation ett stort problem.

ANNONS

Vi är nere redan 17.30 och den första synen av staden i vintermörkret väcker kalla kårar från förra året, då staden oceremoniellt redan brustit ut i ett sagolikt ljuskalejdoskop. Jag läser senare i ett kommentarsfält under evenemanget på Facebook att någon skrivit att de ser fram emot att alla ljus kommer tändas, varpå arrangören svarar att nej, julljusen går på automatiskt med gatlyktorna.

Jaha.

Ett uppgivet korvskrik hinner undfly min frus läppar innan jag hyschar henne och påminner att vi är bland folk

När vi rör oss uppför den mysigt glödande, om än till bristningsgränsen proppade Kungsgatan, ger min frus intuitiva korvscanner noll utslag. Två angelägna frågor uppstår: Är åtminstone granjäveln släckt, och säljer de korv på torget?

Svaret får vänta, för mitt på gatan blir det ett tvärstopp i folkmassan. Lobotomerad 80-talsmusik väller fram i vinterkylan, ackompanjerad av en inte uteslutet helnykter saxofonist samt en jonglerare, vars åskådare lämnat ödmjuka 0,5 meter för oss ointresserade att tränga fram mot torget. Mitt ofödda barn får åtminstone 13 armbågars fullträff rätt i fontanellen av folk desperata att få en glimt av dåren som kastar klot och bollar till en saxofonmassakrerad version av den redan genomusla ”Time after time” med Cyndi Lauper.

Till sist lyckas vi klämma oss igenom publikhavet och möts mirakulöst nog av en släckt gran, men tyvärr en brist på något att äta. Ett uppgivet korvskrik hinner undfly min frus läppar innan jag hyschar henne och påminner att vi är bland folk.

ANNONS

En scen är uppsatt, och ordförande i kommunfullmäktige Christina Nilsson (KD) går upp och håller ett Birgit Friggebod ”We shall overcome”-doftade tal om att jo, alla människor är lika mycket värda, till en exceptionellt otrollbunden publik. Men klockan slår 18 och alla blickar är sedan länge riktade mot granen när en nedräkning inleds.

3. 2. 1.

Julmusik vevas i gång, granen tänds, och ja, den är väl tre plus? Lite sparsamt med ljus? Jag leder min besvikna fru till Pinchos (fem plus), och sen åker vi hem och tittar på serien 90 Day Fiancé (fyra plus).

Med det sagt kommer vi och vår då förhoppningsvis bara milt deformerade dotter självklart närvara nästa år också. För ska man ta med sig något från den här dagen är det att evenemang i Uddevalla i grunden inte handlar om kvalité, utan ska automatiskt ges högsta betyg, baserat på att det händer någonting att gå på och skriva om överhuvudtaget. Och det ska talanglösa puckoidioter som jag vara särskilt tacksam för.

LÄS MER:Nu är granen tänd i Uddevalla

LÄS MER:Vägarbetena i Uddevalla är kommunens sätt att jävlas med oss

LÄS MER:Jag kunde inte säga nej – det blev en fyra år lång mardröm

ANNONS