Det är inte bara kristider, det är också populisternas tid

Jag vill så gärna komma med något klokt men jag är bara rädd.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Det är krig säger barnbarnet och pekar mot de flygplan som rör sig ovanför. Inte hos oss, fast dom övar här också, säger han i nästa andetag. Jag är förberedd på samtalsämnet, hans mamma har berättat att det är mycket frågor och att man pratar om det i skolan. Plötsligt präglas hela vår världsbild av kriget i Ukraina. Det är som om pandemins konsekvenser aldrig funnits. Alla prishöjningar, logistikproblem och människors lidande är helt centrerat till kriget. Är vi sådana människor? Att vi tar den enkla lösningen till det snabbaste svaret. Jag som brukar säga, på komplexa frågor finns inga enkla svar. Skyddsrum blir en het fråga, media slår upp stort att det inte finns till alla. I krig är väl inte alla hemma samtidigt för att sitta i skyddsrum. Eller? Även om Sverige är urbaniserat bor många på landsbygden i egna gårdar och hus, och någon måste väl gå ut i krig?

ANNONS

Det är inget jag varken önskar eller tror, jag vill bara lyfta hur oerhört fel det blir när media är vår enda informationskälla. Det krävs grundläggande kunskap för att förstå omvärlden i såväl freds som krigstid. Jag hoppas skolan fortfarande har den rollen, för om vi skall lita på att pressen sköter det, då blir det tunt med kunskap. Det är inte bara kristider, det är också populisternas tid. Den som skriker högst får mest plats på löpsedlarna. De döda människorna i Ukraina bleknar i debatten som plötsligt kommer att handla om bensinpris, livsmedelsbrist eller pris, vindkraft, kärnkraft och Nato, gas, olja och Putin.

Jag förundras över att alla kan och förstår så mycket. Och så den där oroskänslan av att människor skräms och att det då är enkelt att driva igenom populistisk politik. Varför skulle det bli bättre för någon av att Sverige plötsligt ombestämmer sig att gå med i Nato? Nästa val kanske Trump sitter i Vita huset igen och bli den som basar över vår militär. Jo ni har nog redan förstått, jag tror inte på krig över huvud taget, men att bli styrda av USA, det skrämmer mig. Inte bara för att våra ungdomar i så fall kan bli skickade till vilket heligt krig som helt som någon maktgalen gubbe hittar på, utan också för att Nato är kärnvapen.

ANNONS

Inget av detta säger jag såklart till barnbarnet. Istället pratar vi om människor som flyr, hur det kan kännas att lämna allt. Omöjligt att förstå och svårt att prata om, jag vill inte släta över, jag vill inte skrämma. För några år sedan läste jag boken Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj. Den fick läsas i omgångar, några blad i taget och sedan andas djupt, ibland gråta, alla vuxna borde läsa den boken. Matpris, bensinpris eller att det är fult med vindkraft blir försvinnande små problem när kriget är här. Jag önskar vi kan vara kloka i just den insikten. Är det inte efter först pandemi och nu krig i närområdet dags att våga ta samtalen om omställning, om vad marknaden kan styra och vad den ska låta bli. Hur blir vi mindre sårbara och mer självförsörjande. Jag önskar det vore vad löpsedlarna handlar om. Någon klok som kunde vägleda, någon att lita på. Vad ger vi för framtid till kommande generationer? Jag vill säga lugnande kloka saker, men jag är bara rädd.

ANNONS