”Vi delade inte blod, men svåra omständigheter flätade ihop våra liv och knöt lojalitetsband för livet”, skriver Marielle Peterson.
”Vi delade inte blod, men svåra omständigheter flätade ihop våra liv och knöt lojalitetsband för livet”, skriver Marielle Peterson. Bild: Privat

Marielle Peterson: Hur kunde du bara dö?

Det är Eid al fitr, slutet av fastemånaden Ramadan: Försoningens, generositetens och förlåtelsens högtid, och folk firar i flera dagar med familj och vänner över hela Sverige. Ja, över hela världen.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Det arrangeras festivaler och mat för stora och sötsaker, ballonger och presenter för de små. Samtidigt bränner någon koranen och gravstenar välts på muslimska gravplatsen i Malmö.

Jag åker till din grav. Det finns ingen jag hellre vill dela högtiden med.

Här råder stillhet och frid. En hare sitter och kikar nyfiket intill nallar, änglar och blommor som dina nära och kära lämnat kvar. Två av nallarna och en godisklubba med texten "I love you" kommer från mina barn.

Jag lägger dit en sten där det står "älskade syster" och fäster en stor fjäril, med utbredda vingar, i jorden. För att du älskade dem. Fjärilarna.

ANNONS

Det är första gången jag är här ensam. Jag lamslås nästan av mötet med din fysiska frånvaro. Sätter mig bredvid dig, i gräset. Solen värmer och hjärtat fylls av både tacksamhet och tomhet. Någon slags uppgiven försoning. Förlåtelsen kanske kommer...

Vid din begravning för en dryg månad sedan samlades här hundratals sörjande. Din stora familj, vänner, kompisar, kollegor, klasskamrater, grannar, ytligt bekanta, din kärlek... Alla med olika historier, minnen och planer kopplade till dig.

Hur kunde du bara dö? Kanske var det en olycka. Kanske inte.

Senare var jag här med barnen. De "begravde dig" genom en egen liten ceremoni. Det var blommor och prat och tyst vaka och gråt och kastade jordklumpar. "Det är orättvist! Vi skulle ju äta glass!!!", sa den ena. "Hur kunde du bara dö!?", sa den andre. De större barnen sjönk bara djupt in i sig själva.

Ja, hur kunde du bara dö?

Det är ovissheten vi får leva med. Polisutredningen pågår fortfarande. Din bortgång utreds formellt som mord. Kanske var det en olycka. Kanske inte.

"Ring nån som avlastar dig lite med barnen", har många föreslagit.

Men det var ju dig jag ringde...

Det var du som kom när livet inte ville sig för mig. Genom graviditeter, förlossningar, sjukdom, mordhot, skilsmässa, arbetslivets- och vardagens pussel, som knappt går att lägga som ensamstående fembarnsmamma, var du den jag ringde. Och du kom. Trots din bräckliga tillvaro och allt ditt traggel: Uppehållstillstånd, arbetstillstånd, studier, utvecklingssamtal för syskonen, sjukbesök för mamman, jobb, extrajobb och mer extrajobb, en ekonomi som ska räcka för hela familjen och hot från hemlandet. Ditt liv var en ständig kamp för överlevnad och hur mycket du än hade runt dig så gav du lite till. Du tog bussen från Grästorp med ett enormt fat kakor bakade av kärlek och tacksamhet, fast du inte själv hade pengar till biljetten.

ANNONS

Du borde fått pris för din generositet och för extraordinära prestationer i överlevnad genom myndighetssveriges tröghetssystem.

Istället fick du en gravsten.

"Har nån puttat henne i mjukvattnet?". "Varför simmade hon inte iland bara?".

"Är hennes mamma ensam nu? Ska vi köpa ägg till hon?"

Vi delade inte blod, men svåra omständigheter flätade ihop våra liv och knöt lojalitetsband för livet.

Deras sorg är inte som vuxnas. Det är kastade tallrikar, matvägran, tystnad, mardrömmar och nerkissade lakan och smällda dörrar. Det är konflikter om fel skor, fel färg på äpplet, fel film och fel gosedjur. Det är begravda bilar i sanden och berättelser om drunknade katter vid sovdags. Det är ditt namn viskat i sömnen.

Vi delade inte blod, men svåra omständigheter flätade ihop våra liv och knöt lojalitetsband för livet. Bortom livet, tydligen. Bortom föreställningar om gränser för vem som som hör ihop med vem. Bortom mitt och ditt.

Måtte vi alla vakna i tid och se att det bara finns ett människosläkte under solen och bara bättre och sämre människor ibland oss. Och de bästa av oss ger mer än vad vi har och önskar för sin nästa vad hen önskar för sig själv.

LÄS MER:Fyra dygn av våldsamma upplopp

ANNONS