Marielle Peterson erkänner att hon dömde en man på förhand för hans utseende och umgänge. I dag är de ett par.
Marielle Peterson erkänner att hon dömde en man på förhand för hans utseende och umgänge. I dag är de ett par. Bild: Niclas Jonasson

Marielle Peterson: Jag föll dit för vardagsrasismen – i dag är vi ett par

Att SD:s värderingar stöttas av de mer etablerade partierna är att signalera "okej, kör!" åt de som står med fötterna djupt i fördomsträsket, skriver Marielle Peterson.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Satirtecknaren Wisti drämde till med ett skämt så vulgärt att vi borde satt i halsen och spottat kaffe över fikaborden. Politikerna slängde verkligen ”blattebarnen i sjön för att kolla om de sjönk.” Det var inte satir. Det blev valets toppfrågor: ADHD-kontroller i förorten, taltest på tvååringar, begränsning av flerbarnstillägg, sysselsättning bland utrikesfödda kvinnor. Hur kunde en hel valspurt komma att bli ett mästerskap i populistisk intolerans? Är det någon slags post-covid-effekt? Har covid-sprutorna muterat varenda demokratiskt ideal?

”Rasism, det är något vi gör”, skriver Mina Dennert i sin senaste bok "Vitt skilda – svenskare kan ingen vara".

I en intervju för tidningen Situation Stockholm menar Mina Dennert att "folk vill egentligen inte syssla med rasism" och att "tanken är snabb, på nån bråkdels sekund har man bildat sig en uppfattning. För att jag ska kunna stå emot den måste jag bli alert. Gympa den fördomsfulla hjärnan, ta ut den och rasta den lite."

ANNONS

LÄS MER:Marielle Peterson: ”Det ljuva i livet vilar precis runt hörnet här i Uddevalla”

Jag fattar vad hon menar för jag trillade dit för åtta månader sedan när en man tog kontakt med mig från ingenstans. På frågan ”hur gammal är du?” drämde jag till med en aningens högre siffra för att verka avskräckande. Han såg nämligen rätt ung ut. Och av hans sällskap att döma (!) såg han ut att bo i en pytteliten ungkarlslya runt Kungstorget. ”Vad gör du om dagarna då?” frågade jag och hade redan bestämt mig att svarar han ”läser på SFI” så drar jag. Jag syftade då på att jag har barn med en man som gjort hela etableringsresan från SFI till läkarlegitimation. ”Not doing that again. Jag har korrläst tillräckligt många referat om Selma Lagerlöf.”

Mina tankar kan tyckas oskyldiga, men han var inte så ung som jag trodde. Han bodde heller inte i en halvsunkig ungkarlslya – utan på landet i det mest pedantiskt skötta hem jag sett – och han har aldrig deltagit i något etableringsprogram, utan lärt sig språket genom att arbeta. Skämshatten bär jag fortfarande. I dag är vi nämligen ett par.

Vi är vuxna med skyldighet att rannsaka oss, bilda oss och både vårda och värna demokratiska värden. Grundlagen är tydlig kring vilka principer som ska vara vägledande för samhällsutveckling och rättsväsendet.

ANNONS

LÄS MER:Hur kunde du bara dö?

Att SD:s värderingar stöttas av de mer etablerade partierna är att signalera "okej, kör!" åt de som står med fötterna djupt i fördomsträsket. Den normalbegåvade majoritetssvensken förstår att SD sanktionerar diskriminering och Sveriges befolkning har bekräftat att det är okej. "Kör Åkesson, kör. Rensa upp i mångfalden – mer enfald åt folket!"

Min hypotes är att majoritetsbefolkningen är så upptagen av obalansen mellan egen bekvämlighet och sin vardagliga otillräcklighet kopplat till jobb, familjeliv, utseendekrav, hälsokost, relationspussel och sin strävan efter mening. Därför kan nedmonteringen av fri press, bibliotek, studieförbund och föreningsliv ske mitt framför ögonen på oss.

Min mammas karelska tårar rätt ner i lasagnen när SD-ungdomar trampade i takt genom stan inför valet borde ha aktiverat hesa Fredrik. Men majoritets-Sverige reagerar inte. Krigsminnen lyser med sin frånvaro i majoritetsverkligheten.

LÄS MER:Jag kunde inte säga nej – det blev en fyra år lång mardröm

Jag har dock ett tips för att gympa hjärnan och det är att lyssna mer på vad lokala SD-politiker verkligen säger. Runt juletid gick jag och en vän förbi SD:s lotteri på torget. En av deras lokala företrädare ropade "hon har redan fått sig en pepparkaksgubbe!" efter oss. Att delta på lokala SD-sammankomster borde vara obligatoriskt för varenda invånare. Jag tror inte att så många har gjort det.

Årets val antyder att vi ägnat oss åt rasistiskt frosseri, uppvigling, lögner, diskriminering, rent förtryck och annat som för en millisekund får oss att känna oss lite bättre än "den andre". Medvetet eller omedvetet. Men vi kallar det i stället för politik.

ANNONS
ANNONS