”Inget ger mig mer ren och skär glädje än att få folk att tro att jag på riktigt vill riva Uddevallabron.”
”Inget ger mig mer ren och skär glädje än att få folk att tro att jag på riktigt vill riva Uddevallabron.” Bild: Edvin Bergstrom

Marcus Tigerdraake: Je suis skithål: En obotlig retstickas kärleksförklaring till Uddevalla

”Jag slåss mot den här stadens orättvisor, inte med en strikt moralisk kod, pengar och knytnävar, utan med ord och humor”, skriver Bohusläningens krönikör Marcus Tigerdraake.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Det har kommit till min uppmärksamhet att det florerar rykten om att jag varken bor, är uppväxt eller älskar Uddevalla, så låt mig reda ut det här en gång för alla. Jag bor här, jag är uppvuxen här och jag hatar den här skithålan till stad mer än livet självt.

Men jag älskar den också.

Gensvaret jag får på mina krönikor har lärt mig att om det är något den här skithålans humorbefriade invånare skulle må bra av, vore det att lära sig att det går att ha de två tankarna i huvudet samtidigt. Jag skulle gå så långt som att säga att ingen har gett så mycket förtäckt kärlek till Uddevalla som jag, även om det går rätt över huvudet på samtliga över en viss ålder som jag smakfullt låter vara osagd.

ANNONS

Jag är en obotlig retsticka

Men jag är inte bara rolig och besitter ordets gåva, jag är också en obotlig retsticka och något av en parasit som livnäras av konflikt, provokation och att snorta askan från brända broar.

Det är lika bra att komma ut och säga det: inget ger mig mer ren och skär glädje än att få folk (som inte sällan råkar jobba för Uddevalla Kommun, har jag märkt) att tro att jag på riktigt vill riva Uddevallabron, till exempel.

För finns det något mer poetiskt sätt att visa hur bra man har det, om det finns energi att bli vansinnig över att någon tönt som skriver en uppenbart satirisk sörja om att sänka Uddevallabron till botten av fjorden, där den hör hemma, och sätta den urindränkta gränden vid Willys på alla vykort istället?

Det är dags att förenas

Och nej, jag säger inte att jag är den här stadens Jesus (jag slängde det utkastet). När jag kom ner på jorden insåg jag att Uddevallas Batman är en betydligt rimligare titel. För jag slåss mot den här stadens orättvisor, inte med en strikt moralisk kod, pengar och knytnävar, utan med ord, humor och att så hat. Jag är hjälten, ni som blir arga är skurkar.

Se, det är väl inte så svårt att inte ta sig själv på sådant stort allvar? Kanske ni ska prova det, alla i hela Uddevalla med omnejd. Det är dags att förenas kring att gemensamt fnittra över och omfamna det faktum att vi bor i ett vidrigt skithål till stad, men att det är vårt vidriga skithål, och det vidriga skithålet kan vi väl vara lite stolta över?

ANNONS

Je suis skithål.

LÄS MER:Därför är Kurveröd Uddevallas bästa stadsdel – och centrum den mest ruttna

LÄS MER:Vägarbetena i Uddevalla är kommunens sätt att jävlas med oss

LÄS MER:Uddevallas tre märkligaste platser jag inte kan förstå mig på

ANNONS