Det är skönt att hon (Etna) pratar, får ur sig lite ilska, så lättar det på trycket för att sen bli lugnt igen, bara lite aska. Den stora rädslan är när hon är tyst för länge, då kan det gå nedåt och orsaka jordbävningar eller större utbrott. Tänker att så är det väl med oss människor också? Utbrottet i dag har också ett symboliskt värde då det faktiskt är Askonsdag! I många kyrkor tecknar man ett kors i pannan för att påminna sig om döden/förgängligheten.
I bakgrunden finns hoppet att resan fortsätter, in i en dimension som faktiskt inte slutar i aska! I dag är den första dagen av 40 dagar i fastan. Vi går in i en period då ytan inte är så viktig utan djupen, en tid då du och jag får jobba med oss själva.
Arbetet kan man dela in i tre större delar. Först kommer döden. När jag verkligen förstår att min tid är begränsad så blir tiden jag har kvar så mycket viktigare. Det är då frågor av annan karaktär kommer smygande.
Om jag dör i morgon är jag överens med mig själv om hur jag har det? Hur är mina relationer? Finns det någon jag behöver be om förlåtelse till, försonas med? Det kan också med fördel ske ett sorteringsarbete, en storstädning av förträngda känslor, skam och skuld, som hindrar Gudsrelationen och mänskliga relationer.
Efter dödens tankar så kommer det fysiska. Det finns många traditioner om vad vi ska äta och vad vi ska avstå. När vi fastar så händer mycket inom oss. Allt det vi normalt dövar vår tomhet, ångest och jobbiga känslor med kommer fram när vi inte gör det.
Den tredje delen av fastan är kanske den som livet går ut på. Att kunna ta emot kärlek och ge den vidare. Att mitt i allt släppa sin egen egofixering och se människorna! De alldeles nära och de långt bort. Att lyfta blicken!
Olle Carlsson menar att andlighet inte bara är personlig, utan också en politisk och medmänsklig dimension som handlar om solidaritet och medkänsla. Helt enkelt att våga sträcka sig längre än att bara få vårt eget behov av stillhet och harmoni tillfredsställt.
Jag håller helt med Olle och kan få en sån längtan till att kyrkan ska våga vara den motbild som vi i dag behöver. En kyrka som fortsätter att predika alla människors lika värde och inte devalverar kristna värderingar. Att inte låta politisk eller populistisk propaganda ta ifrån kyrkan det. Vad skulle Jesus gjort?
Detta är min sista krönika här och jag vill tacka er för de fina samtalen jag fått genom dessa krönikor. Jag har älskat att skriva och få möta er som jag kanske inte möter annars. Hoppas det kommer ett forum där samtalen får fortsätta.
Intresset för de existentiella frågorna har ju verkligen ökat detta år. Välkommen till kyrkan! Kyrkan är ju vi som kommer dit, vi som samlas runt de mest spännande frågorna och försöker klara av våra liv så gott det går. Vi som längtar efter Guds närvaro, Kärlek och en gemenskap som inte är till salu. Du behövs. Gud Välsigne Dig!
