Havet bytte vi mot Vänern och jag älskart!  Vinden däremot stämmer, visst blåser det konstant nu för tiden!? När jag var liten mojnade det framåt kvällen, om dagen varit blåsig kunde man ändå fiska hela kvällen. Nu är det inte ovanligt att det friskar i framåt kvällen, jag ser en klimatförändring och jag gillar den inte. 

Ändå, det är midsommarafton och oavsett om det är med krans i håret, sill och nubbe, dans kring stången eller som hos oss något helt annat, så hoppas jag att du är där du vill vara. Det är jag. 

Efter många års längtan har vi fått fatt i det där lilla torpet och jag kan äntligen leva ut alla mina drömmar om hur idylliskt det är eller kan och borde vara i ett torp som är 298 år. Trädgården är lika gammal men har konturer och fruktträd som är åtminstone 100 år gamla. Jag njuter, som jag njuter. Min inneboende tant har fått ta plats och jag rekonstruerar trädgården till att bli så ursprunglig som möjligt. Pioner och hundkex, majnycklarna har precis blommat över och prästkragarna tagit vid. 

Det är också all världens ogräs. Det är trimmer och gräsklippare som gäller. Växter någon satte med kärlek för längesedan anses idag som invasiva. I min trädgård är det knölklocka, revsmörblomma, kirskål, vintergröna, vallört, såpnejlika och många fler. Faktum är att en del är välkommet, utan allt ogräs hade min trädgård varit ännu mer en monokultur. Jag sparar brännässlor till nässelfjärilen och violer till pärlemorfjärilen. 

Det är så vackert, jag har svårt att avsky dem

I min barndom fanns hela sädesfält som varvades med blåklint, vallmo och prästkragar. Sedan fick någon för sig att blommorna var av ondo och att skörden behövde vara utan dem. De utrotades, med gift. Andra växter tar vid, i dikeskanterna ser vi lupiner i mängd. Det är så vackert, jag har svårt att avsky dem. Jag vet att det inte är bra för insekter som behöver nektar och pollen, men faktum är att det var ett medvetet val, det också. I min trädgård får lupinerna finnas, jag är glad åt en hel del som andra väljer bort. Hos mig vandrar hjortar i stora flockar och de kalhugger lätt trädgården på en natt. Det dom inte vill ha, det planterar jag. 

Om 100 år från nu står en helt ny generation och svär över hur vi tänkte och vad vi gjorde. Men jag låter min inre tant blomma och går all in. Jag sätter blåvita kannor och engelska pudlar i fönstren, på golven lägger jag trasmattor. På dass hänger självklart porträtt av en kung och en drottning. Drottning Ulrika Eleonora och Fredrik av Hessen. Som älskare av historia är det fantastiskt att få förvalta detta torp. Mitt i vår, alltför yviga, syrenhäck finns en vägsten, den är daterad 1724. Fredrik bjöds på middag i torpet för att övertalas att säga ja till vägstenen. Vi trampar alltså på samma tiljor som Fredrik en gång gjorde. Han var gift med Ulrika, som med sin starka historia till Uddevalla, gör valet av porträtt till dasset enkelt. 

Här går jag och bara är, som i en dröm, en midsommarnattsdröm.

Simone Olofsson: