Malin Ringfelter skriver veckans Mellan raderna.
Malin Ringfelter skriver veckans Mellan raderna.

Hur definierar du tro?

ANNONS
|

Vad i oss och omkring oss är det egentligen som skapar tro? Och vad ska vi ha tro till?

Tro kan definieras på flera sätt och som vanligt tolkar vi ord utifrån vår egen erfarenhet av livet och de sammanhang där vi själva hör och väljer att använda begreppet. För många handlar tro om religion. Att tro på en Gud som inte syns, men som för den troende är en verklighet och något som för denne är en sanning grundad i egen erfarenhet och uppfattning. Samtalen om huruvida Gud finns eller inte är många, ofta livliga och inte alltid enkla. Jag tänker inte ta det här. Det är inte rätt forum, skulle några av mina vänner säga, och jag håller med. Det passar bäst när en ses. Det jag däremot kan ta upp här att själva ordet ”tro” blir väldigt begränsat om det endast kommer att handla om det som rör religiösa sammanhang.

ANNONS

Tro är mer. Det är någonting som behöver finnas hela tiden i oss alla, men, som enligt min lilla betraktelse av omgivningen, håller på att försvinna, eller i alla fall stängas in och bli mer och mer osynlig. Det gör mig orolig. Det är ett kort ord, som för mig har ett stort och innehållsrikt värde. För mig är tro fyllt med så mycket mer än det som handlar om det osynliga. Det rymmer hopp, tillit, förväntan och har sin plats i det som ska komma och det som vi kan skapa. När jag placerar begreppet tro i framtiden, är det inte för att det är långt bort och otillgängligt på något vis, men det är något vi kan hjälpas åt att plantera i varandra och låta växa i oss själva. Därför behövs det, i min tanke, en aktiv handling i nuet för att det ur den ska växa fram något som är så speciellt.

Varför skriver jag om tro och vikten av det? Det finns ett enkelt svar på det. Så många, inklusive mig själv, har så lätt att drabbas av otro. Det är lätt att i stället tänka tankar om hopplöshet och om att det mesta runt omkring oss känns omöjligt. Det är lätt att i sig själv känna att det spelar ingen roll. Världen ser ut som den gör och jag kan ingenting göra. Just nu så ser det rätt förfärligt ut runt omkring oss. Vår mänskliga miljö har hårdnat och jag tycker inte om det. Jag vill att vi ska leva i tro på varandra och på oss själva. Det finns ingen annan möjlighet att vända på något om vi inte kan göra det. Det är egentligen så lite som krävs av oss för att det ska hända. Små handlingar och små ord som kan ge oss en längtan och förväntan efter något bättre. Jag vill kunna tro på människor. Jag vill kunna tro på förändring. Jag vill kunna tro på att de människor, som jag har runt omkring mig vill mig och andra väl. Jag vill kunna se det i handlingar. Jag vill kunna se det i ögonen hos andra, att det finns ett hopp och framtidstro. Jag behöver det av rent egoistiska skäl. Det är helt enkelt nödvändigt för att min egen tro ska kunna leva vidare. Jag behöver ge och få ta emot den tro som gör hoppet och tilliten till en reell möjlighet. Jag vill kunna tro och leva i en god längtan och förväntan på det som ska komma och jag måste vara med och forma och skapa dem.

ANNONS

Är mina ord tjorviga och krångliga så kanske Marie Fredrikssons ord är lättare att ta till sig. De är enkla och tydliga, och för flera av er, välbekanta. De är de ord som just nu snurrar runt i mitt huvud:

Tro

Jag vill känna tro

Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro

I en vintervärld, finns det någon tro?

Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten

Känna tro igen

ANNONS
ANNONS