– Jag har älskat båtar och havet hela livet, säger Karl-Erik Brandt, som fyller 90 vid god vigör

– Jag har seglat i Bohuslän varje sommar och lärt känna skärgården och hamnarna. Det har även blivit längre seglatser nedåt Europa och då gällde det att kunna navigera, något jag är bra på om jag får säga det själv.

Under en tioårsperiod hade han eget flygplan, en Piper Cub, tillsammans med en kompanjon.

– Vi flög på Backamo på den tiden. På vintrarna satte vi skidor under planet och gjorde många turer uppåt Dalsland där det finns gott om sjöar att landa på.

Kärleken till Bohuslän har han sedan barnsben, född i Hunnebostrand.

– Jag tillbringade mycket av barndomen hos morföräldrarna i Gravarne och hos farföräldrarna i Hunnebostrand. Så jag känner mig faktiskt mer som Sotenäsbo än Uddevallabo trots att jag bott i Uddevalla hela livet, säger Karl-Erik.

I Hunnebostrand startade Karl-Eriks far Stanley en taxirörelse samma år som Karl-Erik föddes, 1929. Den lilla rörelsen är grunden för det som i dag är en jättekoncern med fem miljarder i omsättning och 500 anställda vid 23 anläggningar i 18 kommuner i Västra Götaland och Värmland. I dag leds koncernen av fjärde generationen Brandt, barnbarnsbarn till Stanley.

Samma år flyttade familjen till Uddevalla, där fadern byggde upp sitt företag.

Han tror på en framtid för bilismen trots koldioxidutsläpp och hotet mot klimatet.

– Det verkar ju knalla på mot fossilfritt och så småningom kanske vi bara har elbilar. Men bilen kommer att finnas kvar. Den ger människor en frihet att själva bestämma vart de vill åka och när de ska göra det och det är något som betyder väldigt mycket för väldigt många.

– I min barndom var Uddevalla en kåkstad. Det var idylliskt men fattigt, speciellt på Söder där vi bodde. Det hände inte bara en gång att pojkar kom till skolan i faderns skor, berättar Karl-Erik.

– I slutet av 40-talet kom varvet som kom att betyda väldigt mycket för Uddevalla under 40 år framåt.

Karl-Erik tog studenten 1948 och utbildade sig till maskiningenjör på Chalmers. Han började i familjeföretaget och blev försäljningschef efter några år. Men innan dess gjorde han lumpen.

– Några kamrater och jag var vapenvägrare så jag fick göra vapenfri tjänst på en skogsförvaltning i Uppsala. Militärt räckte det med en uniform i garderoben och en veckas marschexercis på kaserngården.

Senare i livet blev Karl-Erik chef inom totalförsvaret med ansvar för underhåll av fordonsparken i västra Sverige i händelse av krig.

– Då fick jag faktiskt kaptensgrad, jag som var vapenvägrare, säger Karl-Erik med ett skratt.

Han startade sitt eget Brandtföretag i Dingle 1960. Efter faderns död fem år senare slog Karl-Erik och hans två bröder ihop företagen i Dingle och Uddevalla till Bröd. Brandt med Karl-Erik som chef.

– Det har varit roligt hela tiden, bilarna har utvecklats tekniskt och det är mycket spännande som hänt. Jag kan nog säga att jag aldrig hade en tråkig dag på jobbet.

Företaget tog mycket av hans tid men han hann också med andra uppdrag. Han var ordförande för Volvohandlarna i Sverige, var vice ordförande i Svenska Arbetsgivareföreningen, SAF, ordförande för sparbanken i Uddevalla och honorärkonsul för Holland i Bohuslän under 17 år.

– Det var en intressant uppgift. När jag avgick från den fick jag medalj och diplom av drottning Beatrix, säger Karl-Erik.

Han har skrivit flera böcker, en om familjeföretagets historia till 75-årsjubileet, en annan om far- och morföräldrarnas liv i Bohuslän under 1800-talet.

Familj: Sambon Ulla, sönerna Sten och Björn, sex barnbarn, sju barnbarnsbarn.

Intressen: Samhällsfrågor, politik, litteratur, tv.

Favoriträtt: Torsk med vitsås (”som jag kan laga själv”).

God egenskap: Intresserad, har lätt för att lära.

Dold talang: Duktig navigatör på sjön.

Drömmer om: Inget särskilt, är nöjd och glad med livet som det varit och är.

Håkan Sannebro

Han tror på bilismen men älskar att segla

Karl-Erik Brandt minns sin barndoms Uddevalla som en kåkstad. ”Det var idylliskt men fattigt&quot;.