Kelgrisen. Ettårige blandrasen Cesar är en kär familjemedlem hos Margaretha Berndtsson. ”Jag bor ensam men Cesar och katten Simson håller mig sällskap,” säger Margaretha Berndtsson.
Kelgrisen. Ettårige blandrasen Cesar är en kär familjemedlem hos Margaretha Berndtsson. ”Jag bor ensam men Cesar och katten Simson håller mig sällskap,” säger Margaretha Berndtsson.

Hon arbetar vidare som präst efter 75

Hon var bara ett barn när hon började tänka på att bli präst. Vid 16 års ålder hade hon bestämt sig, men det skulle dröja innan hon nådde målet.

ANNONS
|

Margaretha Berndtsson utbildade sig först till kantor och orsakade stort rabalder som första kvinnliga prästen i Bohuslän. Hon fyllde nyligen 75, men arbetar vidare som vikarierande präst.

– Jag vilade tre månader när jag blev pensionär, men sedan dess har jag varit igång, för närvarande kanske på en dryg halvtid, säger Margaretha Berndtsson.

–Jag älskar ju att arbeta och det är roligare nu när jag kan koncentrera mig på det prästerliga. Men framåt hösten ska jag trappa ner lite och ta det lugnare.

Hon växte upp i ett adoptivhem på Tjörn.

– Jag fick en religiös uppfostran i en gammaldags och ganska sträng miljö, men jag led inte av det. Vid 6–7 års ålder tänkte jag på att bli präst.

ANNONS

I ungdomen spelade hon orgel och piano och sjöng i kyrkokör. Hon hade övat så flitigt att hon klarade den tvååriga utbildningen till kantor i Stockholm på bara ett år. Hon var kantor i flera församlingar och kom till Kalix på ett par år.

– Där blev jag välkomnad av Lotta Engbergs farfar och hade en fantastiskt fin tid, det var som att komma till en öppen famn.

När hon var 16 kände hon kallelsen att bli präst. Hon började studera på Hermods, tog studenten och började på prästutbildningen i Lund. 1973 prästvigdes hon i Karlstad och fick första tjänsten i Boda i Värmland.

Karriären fortsatte som kyrkoherde i Rölanda i fem år tills hon blev vald till kyrkoherde i Skaftö pastorat.

Som först kvinnliga präst i Bohus- län stormade det runt Margaretha Berndtsson.

– Kvällspressen jagade mig och Bertil Gärtner var biskop i Göteborg. Motståndare till kvinnliga präster som han var vägrade han viga mig till tjänsten. Han tillät inte heller att någon annan biskop vigde mig så det fick en kyrkoherde från Göteborg göra.

– Jag gjorde kanske mina misstag i Skaftö, men var kvar i elva år. Det var aldrig riktig frid och ro i pasto- ratet.

ANNONS

Margaretha föddes i Mölndal av en ogift mor och blev placerad på ett barnhem.

– Jag hade tur som blev adopterad av en familj på Tjörn, där jag hade en otroligt fin barndom, säger Margaretha. När jag var 20 år fick jag träffa min biologiska mamma i ett känslosamt möte. Hon hade blivit grovt misshandlad av samhället och var både lobotomerad och steriliserad.

Efter en sväng till Värmland avslutade Margaretha karriären med tio år i Fjällbacka.

– Jag har alltid trivts med arbetet och skulle absolut bli präst igen. Men det var heller inte fel att vara kantor. Jag trivdes väldigt bra som sådan också.

Margaretha är ensamstående, men har inte saknat anbud till giftermål.

– Det har funnits beundrare. Jag var nära en förlovning en gång, men backade ur. Jag har med- vetet valt bort ett familjeliv eftersom jag aldrig hade fått det att gå ihop med min gärning som präst. Oregelbundna arbetstider och många flyttningar, vem hade orkat med det? Nu har jag min hund Cesar och katten Simson som håller mig sällskap.

– Jag är väldigt tacksam för livet och mina adoptivföräldrar som tog hand om mig, säger Margaretha Berndtsson.

Margaretha Berndtsson

Född: År 1942.

Gör: Pensionerad kyrkoherde, vikarierar fortfarande som präst.

Bostad: Lägenhet i Uddevalla.

Familj: En bror och syskonbarn, hund och katt.

Intressen: Litteratur och tidningar, musik, kultur.

God egenskap: Tålmodig.

Sämre egenskap: Kort stubin.

Drömmer om: ”Ingenting, jag är helt nöjd med livet som det varit och är.”

ANNONS