Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Simone Olofsson, verksamhetschef på Folkets hus i Uddevalla, är ny krönikör i Bohusläningen. Bild: Niclas Jonasson
Simone Olofsson, verksamhetschef på Folkets hus i Uddevalla, är ny krönikör i Bohusläningen. Bild: Niclas Jonasson

Krönikören Simone Olofsson vill utmana läsarna

För många är Simone Olofsson eldsjälen som har fått Folkets hus i Uddevalla att leva upp igen. Nu ska hon skriva krönikor i Bohusläningen och dela med sig av allt från möten med människor till att utmana läsarna.

Du är ny krönikör i Bohusläningen, hur känns det?

– Roligt! Jag har mycket på hjärtat och har både bloggat mycket och skrivit en del på sociala medier, så det känns kul att någon har noterat det och att jag nu får komma till tals med mina tankar.

Vad kan läsarna förvänta sig?

– Utmaningar. Jag vill lyfta frågor som får människor att tänka till. Jag är väldigt mycket av en lokalpatriot så det kommer att bli mycket om mitt förhållande till Uddevalla och människor som bor här.

LÄS MER: Att gilla allt du ser är inte en mänsklig rättighet

Berätta lite om din bakgrund!

– Jag är Uddevallainföding med lite rötter i Bovallstrand. Jag har även gjort en avstickare till Karlstad där jag bodde i flera år. Jag har bland annat jobbat på varvet som svetsare, inom barnomsorgen, som undersköterska och nu är jag verksamhetschef på Folkets hus i Uddevalla. Jag har formats och omformats, framför allt efter att jag miste ett vuxet barn för ett och ett halvt år sedan. Det har förändrat min syn på livet på så sätt att jag inte längre tar saker för givet. Vi får se om det är något jag kommer att ta upp i krönikorna, i början vill jag nog sondera terrängen lite.

Vad brinner du för?

– Jag är väldigt aktiv i många olika föreningar, ideell är mitt mellannamn. Jag är av uppfattningen att allt går att förändra, även om jag har blivit varse om att det i vissa fall kan ta tid.

Din första krönika handlar om vad som gör kultur intressant. Är vi för besatta av att allt ska uppskattas av alla?

– Ja, och varför blev det så? Jag är 57 år och har i alla tider omgärdats av konst som varit helt betydelselös för mig, men som har betytt något för andra. Vi lär våra barn att inte säga allt de tycker, men samtidigt sitter vi bakom våra skärmar och häver ur oss allt möjligt. Och tänk om det fanns ett facit för vad som var fult och fint, så förfärligt!

Vad har du på gång?

– Jag har precis blivit med sommarstuga, ett torp i Kinnekulle. Det var en konsekvens av att min man och jag hade coronatråkigt och att vi nyligen sålde vårt hus för att flytta till stan. Vi flyttade för att få ett mer socialt liv, då kom corona, haha! Och så umgås jag ofta med mitt barnbarn.

Vad önskar du dig mest av allt just nu?

– Att vaccineringen har den effekt som vi alla önskar och att det så småningom släpper loss de som suttit isolerade länge.