Åren gick. En dag såg örnen, som nu blivit gammal, en ståtlig fågel uppe i skyn. Med knappt skönjbara rörelser med sina gyllene vingar gled den behagfullt, i majestätisk flykt, mot den starka vinden.
"Vilken fantastisk fågel", sade örnen till en höna som stod bredvid.
"Det är örnen. Fåglarnas konung. Han tillhör himlen, vi höns tillhör jorden.", fick han till svar.
Så levde örnen och dog som en höna, för det var det han trodde sig vara.
Det än berättelse som griper tag. Det är lätt att växa upp och bli det som omgivningen förväntar sig av oss. Hur svårt det kan vara att bryta vanor och mönster som egentligen inte är våra men vi haft med oss genom livet. Hur lätt det är att tro på det vi inte är men så svårt att våga hoppas på det vi anar att vi är.
Örnen i berättelsen blev naturligtvis aldrig erbjuden varken terapi, själavård eller andlig vägledning. Fick aldrig möjlighet att spegla sina funderingar, aningar och erfarenhet av livet utan följde tyst med flocken han levde med och förmodligen kanske han kände sig klumpig i en flock av höns. Kanske reflekterade han inte så mycket över det utan gick med ständig magkatarr, huvudvärk och tröståt perioder då hans längtan tog över efter något han inte kunde uttrycka eller ens visste vad det var men som låg där som en dröm, om livet på ett annat sätt, friare något vis. Så levde han sitt liv och fick aldrig pröva sina vingar.
Hur har du det med din längtan? Är du också en örn inlåst i hönsgården? Oavsett var vi är i våra liv, i våra olika faser så finns det drömmar som vill flyga, inre längtan efter att få bli det vi egentligen är.
När vi i västvärlden gör våra val så poängteras det alltid något slags förnuft som kompass, det är i hjärnan valen ska avgöras, logiskt, förnuftigt och rätt resultat skall det bli. Ofta räknas också pengar in. Om det är så att de stora ledarna i världen varit så förnuftiga som sig bör så är resultatet i så fall minst sagt nedslående. Kanske finns det andra sätt att lita på än hjärnan enbart?
På hebreiska heter hjärta "lev". I Bibelns mening är just hjärta sällan det organ som slår och pumpar runt blodet i kroppen utan hjärta på hebreiska betyder mer ”andligt hjärta”. Det är hjärtat som visar hur en person verkligen är. Hjärtat är inte som i vår kultur bara en massa känslor utan så mycket mer.
I västerländskt tankesätt är hjärnan centrum av förståndet, men i hebreiskt tankesätt är hjärtat centrum. Hjärtat är den inre människan som innehåller både känslor och intellekt. Så att lyssna till ditt hjärta är att lyssna till hela dig. Det finns ofta en andlig längtan att hitta hem i sig själv, att finna en plats där man kommer till nytta och de personliga gåvorna faller på plats. Oavsett allt så finns det något oerhört gott i att följa sitt hjärta.
I sökandet efter vem jag är, vem jag vill bli och hur jag vill leva så finns det ett uttryck som kan vara bra att ha med på vägen: "Det jag vet något om – kan jag göra något åt. Det jag inte vet något om – gör något med mig.”
Att våga ställa de frågor som gör att sanningen kommer fram. Mitt i livets kamp så finns det en föreställning om att hela livet är ett problem vi ska lösa men med Guds hjälp kan det vara så att livet är ett mysterium att träda in i.
