Dan Blessed, pastor i Pingstkyrkan i Uddevalla, skriver veckans Mellan raderna.
Dan Blessed, pastor i Pingstkyrkan i Uddevalla, skriver veckans Mellan raderna.

Ogräset måste upp med rötterna

ANNONS
|

Dagens krönika kommer att handla om trädgårdsskötsel. Jag är väl inte känd som någon expert på området, men nu när våren är här så vill jag ändå dela med mig av en erfarenhet. Det var i veckan jag upptäckte det. Då började de att titta fram. Dessa gula prickar som på avstånd ser så vackra ut, men som kan ta över och föröda hela din gräsmatta – maskrosorna.

De brukar dyka upp överallt, som ett säkert tecken på att sommaren nalkas. Så även detta år. Men något är annorlunda. Jag blickar med ett dolt och lite förnöjt leende ut över mina grannars gräsmattor och konstaterar att detta ogräs finns i var och varannan trädgård. Men inte hos mig! Orsaken är inte att Gud välsignar mig mer för att jag är pastor och på så sätt förskonar mig från maskrosornas förbannelse. Anledningen är istället att jag förra sommaren bestämde mig för att det fick vara nog.

ANNONS

Jag hade under flera år försökt att bli av med mina maskrosor genom att klippa ner dem, ibland dra bort dem för hand eller köpa olika former av bekämpningsmedel. Men inget hade hjälpt. De kom ständigt tillbaka. De blev dessutom fler och fler. Så förra sommaren fick det vara nog. Jag förklarade krig mot maskrosorna! Jag tog fram den stora trädgårdsspaden och satte på mig mina arbetshandskar. Nu skulle de upp! Jag nöjde mig inte med att bara gräva av blomman och kronan som syns ovan mark. Jag grävde djupt. Jag ville få upp hela roten.

Jag vet ju att detta är enda sättet att bekämpa maskrosor. Men lathet, förnekelse och förhoppningen om att någon genväg skulle fungera, gjorde att jag in i det sista hoppades att slippa ta till denna krävande metod. Jag höll nog på en hel dag. Jag skannande noga av varje kvadratmeter och grävde upp varenda maskros jag såg. Det tog tid och gav mig rejält med träningsvärk och valkar i händerna. Men de försvann!

Jag vet inte hur du ser på maskrosen. Kanske bryr du dig inte? ”Låt de vara, det ordnar sig”, tänker du. Faktum är att de breder ut sig över gräsmattan på gräsets bekostnad. De tar näring från allt runt omkring och förr eller senare så har de tagit över helt. Låt inte detta hända.

ANNONS

Du har säkert redan förstått att syftet med min krönika inte är att ge dig ogrästips. Detta är givetvis en metafor för ogräset i våra liv. Maskrosorna i vår själ och våra relationer, som ständigt dränerar oss på livskraft och glädje. Av olika anledningar har de landat i oss och fått fäste. Vårt problem är ofta att vi låter det vara. Vi försöker tänka på annat, glömma dem eller snabbt bli av med dem för stunden. Men precis som maskrosorna i vår gräsmatta kommer de upp igen med jämna mellanrum.

Vi behöver gå till botten med ogräset – gräva upp hela roten. Oavsett om det är oförlåtelse, trasiga relationer eller trauman. Roten behöver upp. Här kan vi som medmänniskor stötta varandra. Finnas till hands för djupare samtal. Även professionell hjälp kan behövas. Och här finns också Gud. Han har skapat dig. Han känner dig utan och innan. Han vet precis vad som är ogräs i ditt liv. Han finns vid din sida och vill hjälpa dig och mig att identifiera det som suger kraften och näringen ur oss. Inte för att döma. Men för att upprätta. Han vill inte att din själs gräsmatta ska tas över av maskrosor. Han vill göra dig fri! Vänd dig direkt till honom i bön eller ta kontakt med någon som känner honom i en kyrka nära dig. Gud vill att du ska få uppleva ett liv i seger över ogräset, där du får grönska.

ANNONS

Efter mitt krig mot ogräset förra sommaren, så såg mattan bedrövlig ut. Full av hål och bruna fläckar. Men gräset själv tog hand om det. Det växte sakta igen och blev helt. Nu när det är säsong igen så ser jag resultatet. Min gräsmatta mår bättre än någonsin och är så grön och fin. Inte en maskros så långt ögat kan se. Och skulle de dyka upp igen, så står jag redo med spaden. Denna gång tänker jag plocka dem så snart de visar sitt fula tryne.

ANNONS