Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Malin Ringfelter, komminister i Valla församling, skriver veckans Mellan raderna.

På vilket sätt säger du tack?

Jag skulle vilja fråga dig hur ofta du säger ordet tack. Jag är lite nyfiken på hur det används i dag och vad det har för innehåll och betydelse för just dig. Är det enkelt att säga, så enkelt att det kommer utan tanke eller säger du det med en tydlig känsla av tacksamhet i kroppen?

Ibland så funderar jag på om ordet tack räcker till för allt det som vi använder det till. Jag kan önska att det fanns två olika ord.

Ett tack för det som vi lär oss att använda som ett slags mellanmänsklig artighet. Det där tacket som vi lär våra barn att säga när de till exempel ber att få något skickat till sig vid matbordet, eller när de handlar något i affären. Det som från början bär en förväntan på att få hjälp med något. Ett inlärt bruk av tack som sker mer eller mindre automatiskt. I telefon, vid öppnade dörrar eller när någon slår upp kaffe till oss, så tackar vi för gesterna. Det är vanligt hyfs eller vett och etikett, skulle många säga.

Sen finns det ett annat tack. Det tack som vi säger för att visa vår tacksamhet. Ett mer innerligt tack som kommer sig av en känsla som väckts inom oss och som innehåller långt mer än bara artighet och vana. Ett tack som grundar sig i något som blir uppenbarat för mig. Tack för att jag får finnas till, njuta av det skapade, tack för vänner, familj, glädje, arbete eller vila. Ett tack som mer innefattar det och de som finns omkring oss. Att få ta emot en gåva, att få hjälp med det som jag själv tycker är svårt eller inte hinner med.

Kanske är detta lite luddigt, men jag hoppas att ni förstår ungefär hur jag menar. Tack behövs verkligen som ord. Det är gott att både få säga och att höra, men jag undrar hur vi betonar skillnaden i vårt användande av det. Jag hör mig själv säga tack, men jag hör också hur jag mer och mer frekvent använder uttrycket ”tack på riktigt”. Jag måste förtydliga att tacket inte bara är automatiserat, utan att det verkligen betyder något viktigt för mig när jag säger det. En tacksamhet i mitt hjärta som måste tydliggöras när jag tackar. Jag behöver en betoning som visar på skillnaden mellan det ständigt använda artighetsuttrycket och en sannerlig och innerlig känsla av tacksamhet. Det är viktigt för mig.

På söndag så firar vi den gudstjänst som bär själva tacket och tacksamheten som tema. Vi bär på olika sätt fram vår tacksägelse inför Gud och visar samtidigt oss själva och varandra hur mycket det faktiskt finns att säga tack för. Det där tacket som bär vår verkligt uppriktiga känsla av att det finns gott runt omkring oss.

För några av oss är det svårare än för andra, men om det är svårt att plocka fram något nu, så kanske det går att använda det där andra lilla tacket. Det där som vi använder vid matbordet eller i affären. Skulle jag kunna få känna lite tacksamhet i mitt liv, tack!

Säg tack ofta och på olika sätt, säg tack på gammal vana och tack på riktigt, säg tack med blicken, säg tack med dina händer eller det sätt som passar dig. Det är ett rätt gott och viktigt litet ord som bär på så skiftande innebörd, men de flesta förstår att det är något bra att både få höra och att använda.