Präst i Svenska Kyrkan
Präst i Svenska Kyrkan

Långström: Våra kyrkor är heliga rum

De flesta av oss har behov av heliga rum. De kristna kyrkorna är rum för tillbedjan av Gud. Där får vi lyssna till Guds ord, sjunga, be och dela den heliga måltiden.

ANNONS
|

Men det är också rum att bara vara i. Många dras till kyrkor för att få vara i stillheten, uppleva helighet, kanske tända ett ljus.

Våra kyrkor är känsliga rum, de tål inte vad som helst. Allt som stör heligheten måste bort.

Ett av de mest kända heliga rummen var Jerusalems tempel. I dag återstår bara en del av muren till den väldiga plattform templet var uppfört på. Detta var byggt med rum successivt upplevda som allt heligare. Först kom man till hedningarnas förgård. Därinnanför fanns kvinnornas och männens förgårdar och prästernas förgård. Alla dessa hade murar men inga tak.

ANNONS

Den innersta tempelbyggnaden hade tak och lyste i vitt och guld. Där fanns två rum, den heliga och det allra heligaste. Mellan dessa var en öppning som täcktes av ett förhänge, en dubbel vävnad med ett mellanrum. En gång om året fick en enda människa, översteprästen, gå genom mellanrummet i förhänget in i det allra heligaste. När Jesus dog rämnade förhänget. Vägen till Gud var öppen för alla.

Man var på Jesu tid mycket noga med de inre delarna av templet men inte med hedningarnas förgård. Den som var till för att alla, även icke judar, skulle kunna be till Gud, hade profanerats. Den hade blivit både marknadsplats och växlingskontor. Man fick inte betala tempelskatten med romerska mynt som hade en bild på kejsaren utan måste växla in dem mot israeliska mynt.

Det är lätt att föreställa sig vilket väsen där var. När Jesus såg detta blev han arg och drev ut dem som sålde och köpte och välte penningväxlarnas bord.

På samma sätt – om än kanske inte lika våldsamt – måste vi rensa våra kyrkor om där kommer in sådant som stör andakten och heligheten. Ibland har kyrkornas ledning större tolerans för vad som tillåts förekomma i en kyrka än kyrkbesökarna. Då tycker jag att man ska vara lyhörd för och rädd om de enskilda besökarna så att inte deras upplevelse av det heliga rummet störs.

ANNONS

I vissa kyrkor har något insmugit sig, säkert i välmening. Man spelar stilla musik i högtalarna. Men vi behöver inte vara rädda för det heliga rummets tystnad! Sådan musik tycker jag liknar det som kallas muzak, som spelas i varuhusens högtalare för att stimulera oss att köpa mera. Eller sådan musik som spelas i hissar för att dämpa rädsla.

Låt det vara vilsamt tyst i kyrkan när inte musik och sång, tal och bön hörs i gudstjänster eller vid konserter!

Människans inre kallar Bibeln för hjärtat. Det ska vara ett tempel för Gud. Jesus står vid dörren och klappar. Han går inte in om vi inte öppnar dörren. Han tränger sig inte på. Det är inte lätt att öppna hjärtats dörr, men Guds helige Ande vill hjälpa oss med det.

Så kan vi få vara vandrande tempel, vandrande kyrkor som utstrålar helighet. Helig, jag? kanske du tänker. Det är Guds helighet som strålar om Jesus får bo i ditt hjärta!

ANNONS