Du är vår nya krönikör, hur känns det?
– Det känns spännande och hedervärt att få sätta ord på tankar och erfarenhet som jag samlat på mig genom åren.
Vad kan läsarna förvänta sig?
– Mina krönikor kommer att handla om erfarenheter från livet och skolans värld.
Berätta om din bakgrund!
– Jag är född och uppvuxen på Kissleberg, Uddevalla. Är tacksam för ett innehållsrikt liv där jag blev krönt till Sveriges Lucia år 1997 med allt som därefter följde. Jag tog lärarexamen i Stockholm, byggde på med en kandidatexamen och ledarskapskurser, vann stipendier och utmärkelser. Blev senare släpad efter en häst med livet som insats. Efter olyckan fick jag lära mig strategier för att fortsätta leva men på ett anpassat sätt. Jag älskar pulsen i vår huvudstad men behöver naturen och lugnet på bästkusten för att behålla min sinnesro. Idag bor jag, min man och våra barn med två tyska schäfrar på Stale i Munkedal.
Vad brinner du för? Varför?
– Mitt hjärta finns hos barn och ungdomar som inte passar in i den givna mallen. Jag vill använda min livs- och yrkeserfarenhet för att bidra till ett mer inkluderande samhälle. Därav hashtaggen #Lindakämparförvarendaunge
Vad har du på gång i livet nu?
– Just nu planeras skolavslutningar. Sen ser jag fram emot att få delta på sommarläger som riktar sig mot familjer med dyslexi/NPF.
Vad önskar du dig mest av allt just nu?
– Att barn och ungdomar förstår att om man har dyslexi så betyder inte det att man har nedsatt intelligens. Att skolväsendet skulle kännetecknas av förståelse, flexibilitet och kunskap kring dyslexi/NPF. Vårt land behöver inte fler utslagna elever i grundskolan.
