Bertil Norberg växte upp i Härnösand. Efter studentexamen 1944 studerade han medicin i Uppsala. Han blev med. lic. 1952. Samma år gifte han sig med Agneta, född Hallberg. Tillsammans fick Bertil och Agneta fyra barn.
Bertil arbetade som vikarierande underläkare i Gävle från 1953 och senare vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg där han 1959 disputerade på avhandlingen ”Results of the Surgical Treatment of Perforated Peptic Ulcer. A Clinical and Roentgenological Study”. Hans handledare och mentor var professor Einar Ljunggren. 1960 blev Bertil docent i kirurgi och 1960–1961 var han gästforskare vid University of Florida, under professor Lester R. Dragstedt, svenskättling och pionjär inom bland annat magsårskirurgi.
1963 fick Bertil tjänst som biträdande överläkare vid kirurgkliniken, Uddevalla sjukhus. Hans intresse för magsårssjukdomen kvarstod och han introducerade det flexibla gastroskopet i Sverige. Uddevalla sjukhus inköpte landets andra instrument. Det första fanns på Karolinska sjukhuset. Med hjälp av detta instrument och tillsammans med sjukhusfotograf Kjell Törnqvist gjorde Bertil undervisningsfilmer i färg som visade hur man kunde dokumentera det man ser i gastroskopet. Dessa filmer visades på kongresser och möten och väckte stor uppmärksamhet runt om i landet och även utomlands.
Bertil utvecklade kirurgin i Uddevalla på många sätt vilket uppmärksammades med bland annat tv-inslag.
Bertil var överläkare vid kirurgkliniken från 1972 till 1990. Under den perioden var han klinikchef 1972–1988, biträdande chefläkare 1974–1980 och chefläkare 1980–1986.
Som chef var Bertil korrekt och mycket mån om klinikens goda rykte. Han var även under sin tid som klinikchef och chefläkare fullt kliniskt aktiv och satt inte på möten i onödan. En viktig händelse under denna period var Svensk Kirurgisk Förenings höstmöte 1972. Mötet arrangerades tillsammans med kirurgklinikerna i Trollhättan och Vänersborg.
Under Bertils chefsperiod skedde en expansion av sjukvården i landet, klinikcheferna hade en stark ställning och blev sällan ifrågasatta av politiker och sjukhusledning. Under senare delen av 1980 talet förutsåg dock Bertil att klinikens vårdplatser kunde minska i antal och att en av klinikens fyra vårdavdelningar kunde avvecklas.
Som kirurg var Bertil omvittnat mycket skicklig, snabb, elegant och noggrann. Han opererade med minimal blödning och kunde avverka tre magsårsoperationer på en förmiddag. Han gav sina underläkare snabbt stort ansvar och var mycket intresserad av undervisning. Han organiserade systematiska föreläsningar för sjukhusets AT-läkare och såg till att underläkarna vid kliniken fick ansvar för regelbundna kvällsföreläsningar om olika kirurgiska ämnen. Han var mån om att klinikens nyblivna specialister utvecklades vidare och hjälpte många att komma till Göteborg för vidare studier. 1973 författade han en lärobok i kirurgi för sjuksköterskor tillsammans med Marianne Kjellman. Bertil har därutöver publicerat ett 60-tal skrifter i kirurgi, gastroenterologi och sjukvårdsadministration.
Bertil hade ett stort intresse för medicinhistoria och han skrev 1975 en artikel till 100 års minnet av Anton Julius Carlson, professor i Fysiologi i USA, bördig från Svarteborg i Bohuslän.
Anton Julius Carlson var Lester Dragstedts mentor, vilket väckte Bertils intresse. En sten till minne av denne, Bohusläns store son, restes samma år invid Södra Bullaresjön.
Bertil hade även ett stort intresse för konst och i hemmet hängde många målningar av barndomsvännen från Härnösand, Bengt Lindström.
Efter sin pensionering kunde Bertil ägna än mer tid åt sin familj och sina intressen för medicinhistoria, kultur och konst.
Som kronan på verket promoverades Bertil 2010 till jubeldoktor vid Sahlgrenska Akademin, 50 år efter hans doktorspromotion.
Saknaden efter en god vän och kollega är stor.
Lars-Olof Dahlbäck, Bengt Ekelund, Bengt Frisk, Hugo Ugander, Kjell Wallin