Om Birgittas yrkesliv och tv-karriär må andra förtälja. I styrelsen för Konsthantverkets Vänner fanns Birgitta från 2001 till 2017, från 2008 var hon ordförande och preses inter pares, en lysande centralgestalt med förmåga att se alla, få kontakt och samförstånd. Leende och lyssnande bejakade hon våra idéer – eller föreslog vänligt en annan lösning. Hon var snabbtänkt, men eftertänksam. Kreativ och intresserad. Kunnig, påläst och mångordig, oavsett om det gällde spontana tal eller förberedda föredrag. Hon var en stor tillgång i styrelsearbetet och hon deltog gärna i föreningens utflykter och resor, som världsvan globetrotter reste hon då med lätt bagage.
Birgitta var oförliknelig när hon i en air av glamour kom med taxi till styrelsemötena, direkt från inspelning, med tv-sminket kvar. Hon beskrev sitt uppdrag som kakdomare med humor och distans och vi missade inte en detalj, roade och förundrade tog vi inte blicken från hennes röda läppar och kulörta glasögon. Hon var en explosion av färger, med galet mönstrade strumpor och iögonfallande smycken. Men under den glansfulla ytan fanns hon kvar, den rejäla bondtösen från bohuslänska Ljungskile.
På årsmötet för två år sedan talade Birgitta om sitt livs alla småkakor, en oförglömlig kväll när hon generöst delade med sig av kunskaper och minnen. I småkakskretsar var hon sann missionär och som sådan mycket nöjd när hon berättade hur hon efter ett besök på Marcus Samuelssons restaurang Aquavit i New York, där hon till kaffet på maten fått in en liten ask svenska småkakor, fått förlaget att radikalt ändra sig i fråga om utgivning av en kakbok. Det blev till och med självklart!
Nu bakas kakorna till Birgittas begravningskaffe. Vi kommer att sakna vår färgstarka Birgitta med friska åsikter, frejdig humor och vänlig hjälpsamhet. Vi kommer att sakna hennes kloka blick. Kanske allra mest det.
För Konsthantverkets Vänner
Elisabet Claesson
LÄS MER:Minnesord: ”Birgitta Rasmusson var en enastående kvinna”